Upp - 2009 - Bättre blir det inte!


Upp
Regi: Pete Docter
2009
Animerad

Efter ett helt liv tillsammans med Ellie, i väntan på det stora äventyret, är Carl Fredriksson nu en ganska bitter 78 åring. Det är heller inte konstigt när byggnadsmagnaten som håller på att förvandla hela området där Carl bor inte skyr några medel för att få Carl att flytta från sitt älskade hus. Men minnena är för många och Carl vägrar konsekvent. En sak leder dock till en annan och slutligen tvingas han flytta in på ett äldrehem. Han har dock inga planer på att rätta in sig i leden och planerar istället att fly med hela sitt hus. Han fäster tusentals ballonger i det och ger sig iväg mot det mål han och hans framlidna fru Ellie haft under alla år – Paradisfallen! Vad han inte hade räknat med var att den överenergiska scouten Oskar gömt sig på hans veranda…

Att en film där Pixar Studios, som tidigare gett oss filmer och publiksuccéer som Hitta Nemo, Bilar, Wall-E och Toy Story skulle vara fullständigt briljant animerat in i minsta detalj var kanske ingen större överraskning. Men man kan i alla fall inte låta bli att förundras över hur detaljerat man kan få animeringarna nuförtiden. Jag som är ett fan av den gamla stilen i Disneys klassiska filmer borde inte ens gilla den animerade, och mer realistiska, stil som det handlar om här, men jag gör det ändå. Det är bara helt perfekt och det finns ingenting att klaga på!



Men den här filmen är så mycket mer än bara ett attraktivt yttre! Det finns betydligt mer under ytan än så och det är egentligen det som i första hand gör filmen så oerhört bra! Det är en film om värderingar och människovärde, det är också en film om vad som är viktigt i livet, att gammal kärlek aldrig rostar och de uppoffringar man måste vara beredd att göra om man vill gå vidare. Att bli grinig och bitter av motgångar är förstås naturligt på ett sätt men filmen belyser vikten av att nyktert kunna analysera sin situation och göra det bästa av den – kärleksfullt!



Det är också en äventyrsfilm av klassiskt snitt. Och om man väljer att ignorera alla metaforer och sensmoraler kan man fortfarande ha ett mycket stort utbyte av den. Den är rolig och det finns gott om utrymme för skratt. Väljer man dock att läsa lite mellan raderna, hittar man helt andra kvaliteter, som en åldrande ensamhet och ett samhälle som inte bryr sig om dem som en gång byggt upp det, ett belysande av det förkastliga i ett förakt för ålderdomen nästan. Men framförallt ett romantiskt ställningstagande för affektionsvärden. En brevlåda är inte bara en brevlåda om det är en del av ens älskade. Likaså har vi nog alla, precis som den animerade Carl Fredriksson, föremål som vi bryr oss lite extra mycket om eftersom de påminner oss om någon särskild person eller någon svunnen tid.



Samtidigt är det också en film om att veta när det är dags att släppa taget, när man måste gå vidare och acceptera att saker och ting inte alltid sker som man förväntade sig. Att det faktiskt är bra ändå och att kärleken är det kanske allra största äventyret!

Bilder © Disney/Pixar