Upp
Regi:
Pete Docter
2009
Animerad
Efter ett helt liv tillsammans med Ellie, i väntan på det stora
äventyret, är Carl Fredriksson nu en ganska bitter 78 åring. Det är heller inte
konstigt när byggnadsmagnaten som håller på att förvandla hela området där Carl
bor inte skyr några medel för att få Carl att flytta från sitt älskade hus. Men
minnena är för många och Carl vägrar konsekvent. En sak leder dock till en
annan och slutligen tvingas han flytta in på ett äldrehem. Han har dock inga
planer på att rätta in sig i leden och planerar istället att fly med hela sitt
hus. Han fäster tusentals ballonger i det och ger sig iväg mot det mål han och
hans framlidna fru Ellie haft under alla år – Paradisfallen! Vad han inte hade
räknat med var att den överenergiska scouten Oskar gömt sig på hans veranda…
Att en film där Pixar Studios, som tidigare gett oss
filmer och publiksuccéer som Hitta Nemo,
Bilar, Wall-E och Toy Story skulle vara fullständigt briljant
animerat in i minsta detalj var kanske ingen större överraskning. Men man kan i
alla fall inte låta bli att förundras över hur detaljerat man kan få
animeringarna nuförtiden. Jag som är ett fan av den gamla stilen i Disneys klassiska filmer borde inte ens
gilla den animerade, och mer realistiska, stil som det handlar om här, men jag
gör det ändå. Det är bara helt perfekt och det finns ingenting att klaga på!
Men den här filmen är så mycket
mer än bara ett attraktivt yttre! Det finns betydligt mer under ytan än så och
det är egentligen det som i första hand gör filmen så oerhört bra! Det är en
film om värderingar och människovärde, det är också en film om vad som är
viktigt i livet, att gammal kärlek aldrig rostar och de uppoffringar man måste
vara beredd att göra om man vill gå vidare. Att bli grinig och bitter av motgångar
är förstås naturligt på ett sätt men filmen belyser vikten av att nyktert kunna
analysera sin situation och göra det bästa av den – kärleksfullt!
Det är också en äventyrsfilm av
klassiskt snitt. Och om man väljer att ignorera alla metaforer och sensmoraler
kan man fortfarande ha ett mycket stort utbyte av den. Den är rolig och det
finns gott om utrymme för skratt. Väljer man dock att läsa lite mellan raderna,
hittar man helt andra kvaliteter, som en åldrande ensamhet och ett samhälle som
inte bryr sig om dem som en gång byggt upp det, ett belysande av det
förkastliga i ett förakt för ålderdomen nästan. Men framförallt ett romantiskt
ställningstagande för affektionsvärden. En brevlåda är inte bara en brevlåda om
det är en del av ens älskade. Likaså har vi nog alla, precis som den animerade Carl Fredriksson, föremål som vi bryr
oss lite extra mycket om eftersom de påminner oss om någon särskild person
eller någon svunnen tid.
Samtidigt är det också en film om
att veta när det är dags att släppa taget, när man måste gå vidare och
acceptera att saker och ting inte alltid sker som man förväntade sig. Att det
faktiskt är bra ändå och att kärleken är det kanske allra största äventyret!
Bilder © Disney/Pixar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar