Recension: The Prodigy - 2005

The Prodigy

Regi: William Kaufman

2005

Action/Thriller

Truman Fisher (Holt Boggs) är en smågangster som vid en misslyckas knarkaffär först kommer i kontakt med en mystisk och maskbeklädd mördare som tar sig an hela rummet med folk och likviderar alla som kommer i han väg, oavsett på vilken sida i knarkuppgörelsen de står. Tiden går och Truman vill väl helst glömma hela händelsen, men när gangsterbossens systerson kidnappas blir det hans uppgift att hitta honom. Han enda ledtråd är en mystisk lapp med några nedklottrade ord på och en liten filmsnutt från en övervakningskamera, bör han känna igen mannan på bilden?

På papperet hade jag inte särskilt höga förväntningar på den här rullen. Jag menar, hur roligt är det egentligen att titta på när gangstrar av olika gäng skjuter på varandra? Eldstrider hit och eldstrider dit tänkte jag, har man sett en har man väl sett alla? Men lyckligtvis hade jag helt fel, visserligen är kanske inte eldstriderna i sig så häpnadsväckande men det är snyggt filmat och riktigt medryckande action. I vissa scener skjuts det så mycket att man nästan blir trött på det men man tappar ändå aldrig fokus och man är hela tiden intresserad av att veta mer om den mystiska maskbeklädda typen vars hemligheter filmen egentligen centrerar sig kring.

                                                  

Vi får snabbt veta att denna mystiska man kallar sig Claude Rains och räknar man inte omgående ut det av sig själv, så för man snart veta att detta beror på att det var denne som spelade huvudrollen i The Invisable Man från 1933 – en klassisk och Gudomligt bra film! Många gånger påminner filmen om succéserien Saw och den mystiske Claude Rains om Jigsaw, inte för att filmen innehåller någon form av de valbara tortyr- och självdestruktiva scener som Saw gör, men han tycks hela tiden ha full koll på läget och har verkligen förutsett ALLT hela tiden.

Det är många gånger en minst lika våldsam film som Irreversible. Det är närgånget och nästan lite obehagligt emellanåt men tyvärr är den lite ojämn. Den förmår inte hålla järngreppet kvar om åskådaren hela tiden och det som borde vara intressantast slavas ibland bort med korkad eller styltad dialog. Det hjälper förstås inte till det att skådespelarna oftast är ganska usla. De klarar av att leverera en replik eller två med trovärdigheter sätts på spel mest hela tiden. Man klarar aldrig av att leverera illusionen att det här är på riktigt och man är hela tiden fullt medveten om att det är skådespelare som leverera repliker. Svårt att förklara kanske, men jag hoppas min beskrivning här trots allt är tillräcklig för illustrera min åsikt i frågan.

Men tack var det scener där filmen trots allt håller ett ganska högt tempo och den intressanta maskbeklädda karaktären, som man hela tiden vill veta mer om, får filmen ett ganska högt betyg. Man kan, under de actionfyllda scenerna, helt ignorera skådespeleriets brister och helt enkelt bara njuta.