Niceville
Aka:
The Help
Regi:
Tate Taylor
2011
Drama
Under sextiotalet
i Jackson: Mississippi skulle de färgade veta sin plats och inte sätta sig upp
mot den rika och vita överklassen. Det fanns detaljerade rasåtskiljningslagar
som inte gav utrymme för någon att ens driva frågan om lika rättigheter och
jämställdhet. Mitt i allt detta lever Skeeter, en ung kvinna som drömmer om att
bli författare. Hon gör det som ingen annan kunnat drömma om. I hemlighet
intervjuar hon stadens svarta hushållerskor om deras syn på livet, om deras
arbetssituation och om hur de behandlas av sina rika och vita arbetsgivare. Först
är det ingen som vill, eller rättare sagt vågar, vara med i boken. Men efter
att några modiga få visat vägen blir snart uppslutningen total. Namn och
platser ändras för att skydda de inblandade men vissa detaljer är så utlämnande
att de är svåra att inte identifiera. Kampen har börjat. Lika rätt, lika
villkor!
Det här är precis en sådan film som jag brukar propagera
för som väldigt viktig! Den behandlar ett ämne som ingen bör få blunda för. Mina
tårar rann i strida strömmar mest hela tiden. Först av ilska, sedan av
medlidande och slutningen av beundran för dem vars mod inspirerat den här
berättelsen. För det här är mer än bara en film, det finns förstås en historia
bakom som är oerhört viktig att känna till. Då menar jag inte på den detaljnivå
som filmen berättar utan att de orättvisor filmen berättar om faktiskt existerat
och att det heller inte var särskilt länge sedan. Lika människovärde är något
som jag brinner oerhört starkt för!
Karaktärerna gestaltas helt perfekt även om jag initialt
tyckte att det var en hel del överdramaturgi i filmen. Jag ändrade mig dock
under resans gång och insåg att filmens stil och form var absolut nödvändig för
att lyckas förmedla budskapet så perfekt! Det är den glättiga inställningen hos
de vita som gör att genomslagskraften blir så stor. De som inte ens kan förstå
att deras inställning kan upplevas nedvärderande för någon annan. Det finns
fullständigt absurda situationer, som ett lagförslag om att de färgade
hembiträdena måste ha en egen toalett. De kan ju föra smitta med sig…
Men även om jag verkligen inte vill förringa
raskommentarerna så finns det mer att tillgå. Det är inte bara en film om
raskamp utan om människovärde i stort. Den behandlar även ”white trash” och
homosexualitet om än på ett mindre tydligt sätt. Det finns oerhört mycket
sympati i filmen för alla som på något sätt inte är ”fina” nog och samtliga
skådespelare är faktiskt helt och hållet magnifika! Det finns ingen som inte
ger sitt yttersta och som helt enkelt inte ÄR sin roll. Det är ofta de små
medlens skådespeleri och det är det som gäller när det fungerar allra bäst. Man
behöver inte mer än en blick för att gestalta en hel känslostämning. Detta
gäller även de små och mindre viktiga rollerna.
Det här är något så ovanligt som en perfekt film,
nästintill i vartenda avseende!
Bilder: © DreamWorks II
Distribution Co., LLC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar