Recension: No-Do aka The Haunting

Spanien har producerat en hel del intressanta skräckfilmer de senaste åren. Ok, det har varit en del filmer som varit hellre än bra också, men det känns som om man har fokuserat på en stil som tilltalar mig personligen. Det är inte bara en massa blodsdrypande effekter utan snarare en spänning som byggs upp i dessa filmer. Företrädesvis handlar det om spökhistorier i någon form och det här är inget undantag. Historien kretsar kring ett par som flyttar in i ett gammalt hus (intet nytt under solen precis) där det inträffat något av övernaturlig karaktär. Kyrkan, som har varit inblandad och dessutom äger fastigheten vill dock inte veta av att det hänt någon märkligt alls i huset tills en av prästerna som varit med vid de gångna händelserna börjar gräva i saken. Det blir väl inget revolutionerande av det hela och filmen är inledningsvis ganska seg, men någonstans på mitten börjar det bli riktigt intressant. Det är väl i samband med att tempot trappas upp och fokus på själva spökhistorien kommer i centrum. Det finns nämligen ett par sidospår som förvisso också är intressanta och som visar sig ha en hel del att göra med upplösningen, som det ägnas en hel del tid åt också. Hur som helst så håller inte spänningen i sig och efter ett tag återgår filmen till sin initiala sävlighet. Jag ångrar absolut inte att jag såg den, och det finns absolut något att hämta för den spökfilmsintresserade. Jag har dessutom ett stort intresse för filmer där kyrkan konspirerar för att dölja mörka hemligheter från det förgångna och i och med detta kanske inte kan vara helt objektiv i min bedömning av underhållningsvärdet.  

5/10