The Protector
Aka: Tom Yum Goong
Regi: Prachya Pinkaew
2005
Action
Kham (Tony Jaa) växer upp tillsammans med elefanter som familjen har
varit beskyddare åt i generationer. En mäktig organisation vill dock åt de
mytomspunna djuren för sina egna syften och skyr inga medel för att lägga
vantarna på elefanterna. Kham som ser elefanterna som sina bröder har inget
annat val än att gå till hämnd och med varje knytnäve, armbåge och spark få
skurkarna att inse att han inte tänker tolerera deras beteende.
Efter att de initiala och
karaktärsbyggande scenerna, där vi får följa filmens hjälte i sina unga år och
fungera gemensamt med elefanterna, håller filmen ett ganska högt tempo. Detta
innebär att mången spark delas ut och att slagsmålsscenerna ibland är
långdragna men allt som oftast välkoreograferade. Att Tony Jaa, både kan slåss
på film och koreografera torde därför vara ställt bortom allt rimligt tvivel!
Det finns dock ett problem i
slagsmålsscenerna, och det är, just som jag nämner ovan, att de är utdragna och
faktiskt lite tjatiga i längden. Kham visar sin överlägsenhet gång efter annan
men ändå går fler och fler motståndare på honom, varvid han bryter armar och ben
på samtliga. Det jag har emot det här är att det skadar filmens dynamik, en
eller två knäckta ben hade varit mycket effektfullare än var och varannan
motståndare. Lägger man också till de något för högljudda ljudeffekterna så får
man nästan en komisk (läs: kalkon) effekt av den hela och det var väl inte
riktigt meningen.
Men nu tycker jag inte alls att
det här är en kalkonrulle! Den innehåller mycket mer än så och jag lade
särskilt märke till en båtjakt som kunde ha varit hämtat från en av de mer
klassiska Bond-rullarna – häpnadsväckande action men trots allt med en lite
humoristisk twist. Det är också bra skådespeleri, utan att gå till
filmhistorien som mästerligt, rakt igenom hela filmen. Storyn är visserligen
ganska grund och det ges inga större möjligheter till djup i karaktärerna men
några av dem blir intressanta ändå tack vare sitt yttre. Bland annat några
slagskämpar som är allt annat än små…
Tyvärr blir det också lite
förvirrande emellanåt och jag hade faktiskt ingen aning om varför en del
händelser överhuvudtaget inträffade, en del blir uppenbara senare i filmen
medan andra bara tycks finnas med av någon oförklarlig anledning. Men allt som
allt tycker jag att det är en ganska harmlös fightingfilm som tycks ha glimten
i ögat och jag tycker man ska ta den för vad den är – underhållning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar