13
Assassins
Regi:
Takashi Miike
2010
Action
Det politiska
spelet i Japan 1844 gör att den nuvarande shoguns halvbror stiger närmare och
närmare makten. Detta upprör känslorna hos hans motståndare eftersom denne
halvbror är känd för sin sadistiska läggning. Till exempel har han – enbart för
sitt eget nöjes skull – huggit av en kvinna både armar och ben, samt skurit ut
tungan och sedan hållit henne som fånge. Han är helt enkelt en mycket grym
härskare som tror på att hålla sina undersåtar i en mycket sträng disciplin.
Men nu ska han stoppas! 12 modiga män ger sig iväg för att döda honom, även om
detta sker på bekostnad av deras eget liv. I bergen stöter de på en ensam
jägare som slutligen blir den trettonde deltagaren i skaran. Rättvisa måste
skipas och det spelar ingen roll om oddsen för en lyckad insats är dåliga. De
är nu tretton mot en armé på ett par hundra män, alla beväpnade med samurajsvärd.
Striden kan börja!
Själva upptakten till historien i filmens början är
ypperligt intressant och så sadistisk att det nästan känns en lite klump
någonstans i mellangärdet. Det tillhör inte det vanliga att filmen påverkar mig
på det sättet så det var med stort intresse jag fortsatte titta på filmen. Jag
tänkte att det här kans bara sluta på ett sätt, som en förträfflig film som
sätter standarden för andra!
Och det är väl sant på ett sätt också! Det är onekligen
en mycket väl genomförd film på alla sätt och vis! Den är politisk, våldsam,
blodig och motbjudande. Det jag personligen har lite svårt för är när man
presenterar lite för många karaktärer och sedan förutsätter att man kommer ihåg
alla när slutet börjar närma sig. Jag minns helt enkelt inte för många
karaktärers bakgrund och/eller egenheter och så är det bara. Det blir
naturligtvis inte lättare av att de heter en massa namn som är i princip
outtalbara för oss västerlänningar. Hade de hetat Bo, Kjell och Stig hade jag
kanske kunnat särskilja dem på ett annat sätt!
Men nu är det en film om den japanska maktstrukturen och
som sådan gillar jag den. Det blir lite för mycket svärdsslagsmål med tiden och
jag hade önskat att man hade kunnat hålla sig lite mer på den politiska sidan
under större del av filmen, eller varit tydigare med den kanske. För det gäller
att man är insatt i de japanska sederna med Harakiri och Seppuku, ära och
lojalitet för att man ska kunna göra sig fullt utbyte av den. Det är helt
enkelt en helt annan värld än vad vi är vana vid och är man ovan vid filmer om Japan
och samurajer kan det nog vara ganska förvirrande.

Man har också lyckats bra med den komiska befrielsen. Den
trettonde medlemmen i sällskapet säkerställer en komisk sidekick, men bara på
ett sätt som inte är det stereotypiska. Åter har man lyckats att undvika
normerna och resultatet blir mer levande.
När jag nu läser vad jag har skrivet tycker jag att jag
kanske har varit för snål med betyget, men faktum är att stridscenerna drar ned
det hela så pass mycket för min del att det stunder, och det finns ganska många
sådana stunder, när det är riktigt bra får ge vika för den tristess som
slagsmålen innebär. Det är jättebra, men lite för träligt under stora delar av
filmen.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar