Recension: The Ring Two - 2005

The Ring Two

Regi: Hideo Nakata

2005

Horror

Rachel och hennes son Aidan har numera flyttat till en annan stad och Rachel har fått ett nytt jobb på en tidning. När en tonåring i trakten hittas död och Rachel börjar fördjupa sig i fallet känner hon allt för väl igen händelseförloppet. Hon lyckas lokalisera det fasansfulla videobandet och förstöra det men då börjar hennes mardröm att ta fart på riktigt. Samara är nämligen ute efter hämnd och lyckas komma åt henne genom sonen Aidan. Själv blir hon anklagad för barnmisshandel när Aidan hamnar på sjukhus med diverse skador. Allt verkar vara emot Rachel och hon bestämmer sig för att bekämpa Samara med alla medel. Ny information kommer fram genom hennes ihärdiga efterforskningar, frågan är bara om hon hinner använda denna information mot Samara innan det är för sent.

Här finns inte lika mycket övertydlighet som det gjorde i den första amerikanska filmen och endast vid något enstaka tillfälle väljer Hideo Nakata att underskatta tittaren genom att visa oss en tillbakablick till det berömda bandet. Allt för att säkerställa att vi ska förstå sambandet. Jag tycker att han kommer undan med detta då det trots allt inte trycks ned i halsen på åskådaren och används ganska sparsamt.

Den här är mer otäck än sin föregångare, dock inte sagt att den är speciellt mycket bättre. Ofta känns handlingen tämligen sökt och vridningar och twists är allt som oftast ganska förutsägbara. Visserligen känner man igen en del av de grepp man är van vid från asiatisk film, bland annat från Hideo själv, men överlag är det här en synnerligen amerikansk produktion. Jag tänker här inte gå närmare in i detalj vad som kännetecknar en sådan utan bara göra ett kallt konstaterande och inte trötta ut er i onödan.

Den som väntar sig en remake på uppföljaren till det japanska originalet kommer att bli besviken. Det här är faktiskt ingen remake utan en helt egen unik uppföljare till den amerikanska nyinspelningen. Detta är väl egentligen både en styrka och en svaghet då man har mer erfarenhet att föra historien vidare på andra sätt och vet kanske vad som kan tänkas funka, men samtidigt har ju flera möjligheter redan exploaterats och man blir något begränsad om man inte vill upprepa sig. Det börjar förresten bli lite krångligt att hålla reda på alla avarter i den här ringmytologin nu. För jag tycker nästan att man får kalla det för mytologi. Mig veterligen finns det hela sju stycken filmer som exploaterar temat (Japanska; Ringu, Ringu 2, Ringu 0 och Rasen: The Spiral, Koreanska: Ring Virus och så de två Amerikanska då) och jag skulle inte kalla det omöjligt att vi får se ytterligare en del, i alla fall från USA.

Personligen tycker jag att skådespeleriet funkar mycket bättre här än i ettan, kanske för att skådespelarna ges betydligt mer utrymme här och att historien egentligen är en fördjupning av temat. Det är intressant att filmens historia låter en få lite djupare inblick i bakgrunden till Samara men med facit i hand kanske detta omkullkastar en del som vi alla tagit för absolut sanning. Det är svårt att gå in på detaljer utan att avslöja för mycket. Se och avgör själv!