The Red Baron - 2008 - Flygaresset!

The Red Baron

Aka: Der Rote Baron

Regi: Nikolai Müllerschön

2008

Drama

Under första världskriget gör sig snabbt den skicklige och mycket effektiva stridspiloten Manfred Von Richthofen sig ett namn. Det är början till den ära och berömmelse som sedan följer i hans fotspår. Han avancerar till tysklands främsta flygaress, får ta emot diverse utmärkelser och anses dessutom vara något av en levande legend. Hans skicklighet i luften måste således utnyttjas till propagandasyften varvid han erbjuds en högre maktposition. Detta innebär dock att han måste sluta flyga, vilket är en större uppoffring än vad han klarar av att göra.

Filmer med verklighetsbakgrund och då kanske i synnerhet när det gäller hjältar av olika slag är oftast synnerligen fascinerande och vem har inte hört talas om den legendariske röde baronen? Utan att egentligen ha någon som helst historisk kännedom är det ett smeknamn som på något sätt letat sig in i folksjälen och alla vet direkt att det rör sig om någon form av, nästan övermänsklig skicklighet det är frågan om när man hör hans namn omnämnas.

Det här är utan tvekan en romantiserad version av hans liv och leverne även om jag, på grund av sviktande historiska kunskapar, inte kan vara riktigt säker på hur mycket som förskönats eller vilken gentleman han var i verkligheten. Här framstår han i alla fall som en rättskaffens man som den plågsamma vägen får erfara skillnaden mellan att döda människor och på att förgöra fienden. En hårfin pragmatisk skillnad kan tyckas men en gigantisk sådan om man ser det ur ett mer filosofiskt perspektiv eller som ren propaganda för att effektivisera soldaterna. Att förgöra fienden torde ju vara enklare att ha på sitt samvete än att döda människor menar jag.

Hur som helst så framställs Baronen som en riktig gentleman som anser att man kan föra krig på ett civiliserat sätt, åtminstone ända fram tills att han inser att hans kamrater stupat en efter en. Det är väl också just i det gränslandet, mellan insikten av vad som verkligen sker och vad man kan intala sig själv att det handlar om – döda eller förgöra, som filmen lyfter sig ett snäpp från den ganska sega och intetsägande inledningen. Vi får följa med upp i luften och vi får följa med till fronten där man faktiskt lyckats skapa en väldigt realistisk skyttegravsmiljö. Man märker också att Baronen ryggar tillbaka lite för den skitiga verkligheten som återfinns där och det kanske rent av är det som gör att han inser vad som händer runt om honom.

Ska man ta med sig några visdomsord från filmen så skulle det vara att det är bättre att fly från en strid om man inte kan vinna den. Det är precis det motto som baronen lever efter och som, enligt honom själv, hållit honom vid liv så länge. Hans öde är dock oundvikligt och det är heller inte särskilt svårt att räkna ut varthän det kommer att barka. Dock vill jag säga att även om det inte är särskilt svårt att lista ut vad som kommer att hända finner jag det väldigt känslosamt. Det här är en film, inte bara om piloter utan även om kärlek och kanske framförallt om respekt och det största hederstecknet av dem alla måste vara att bli respekterad av sin fiende!