Dokumentären - ALLA ÄR ÄLDRE ÄN JAG - 2012



Alla Är Äldre Än Jag
Regi: Martin Widerberg
2012
Dokumentär

Bo Widerberg är onekligen en av de mest betydelsefulla och talangfulla regissörer vårt land har haft. Listan på hans mästerliga filmer kan göras hur lång som helst, i princip lika lång som hans filmografi. Men vem var han egentligen? Alla Är Äldre Än Jag kanske kan ge oss några pusselbitar sedda ur hans son Martins ögon. Filmens titel är hämtad från en av Bos påbörjade filmer. Redan 1979 började han göra en film om sin egen far – Arvid, som aldrig färdigställdes. Enligt filmen finns det ingen egentlig förklaring till varför Bo slutade att filma sin far och lade ner projektet men klipp finns det onekligen kvar och några av dem presenteras här.

För mig är kanske inte människan och konstnären Arvid Widerberg så särskilt intressant. Dock är det av intresse vilken relation Bo hade till sin far och vilken relation han hade till livet egentligen. Det känns som att filmen avslöjar en hel den på det planet och kommer djupare under skinnet än vad en ren informativ dokumentär skulle kunna göra. Detta tack vare att filmskaparen i detta fall är Bos egen son. Men det speciella är också att filmen inte bara blickar bakåt mot det som varit utan även framåt med Martins två egna söner – Joel och Morris.









Bo tycks ha varit en oerhört komplex och intelligent figur. Så ter det sig för mig när jag ser historien i alla fall. Så komplex att Martin arbetat med filmen trots att Bo Widerberg gick bort 1997. Det är många år utan att kunna smälta, förstå och gå vidare. Enligt information har arbetet med filmen tagit fyra år och det märks att det inte är något hastverk. Allt som oftast sitter man med en fuktig ögonvrå och begrundar den ångest som finns kvar i anknytning till ämnet. Det handlar som sagt inte bar om sorg för någon bortgången person utan om hur det egentligen är meningen att man ska leva sitt liv. Finns det någon universell mall som gör alla lyckliga? I arkivbilder talar Bo just om detta. Å enda sida har vi friheten och å andra sidan har vi ansvaret. Hur mycket kan vi skita i andra för att göra oss själva lyckliga?

Jag lär mig också att Bo lär ha varit en perfektionist som inte var nöjd med någon av sina filmer, han lär ha tyckt att den främsta egenskap han fick ärva av sin far var högmodet och att han egentligen gjorde samma film om och om igen.

Det är en film som får en att tänka på vad som egentligen är det viktiga. Är det karriären eller kärleken? Svaret är kanske inte alls så enkelt som man tror och som vi, de flesta av oss i alla fall, ha blivit itutade. Man behöver kanske trots allt karriären för att kunna må bra också. Är det inte åter igen balansen mellan skyldigheter och frihet vi talar om nu? Faller allt till bara på det? Kanske är det så!

Det är svårt att betygsätta dokumentärer men det här känns som en så personlig film att jag är skyldig att göra mitt yttersta för att göra det. Men först ber jag att få tacka Folkets Bio så hemskt mycket för recensionsmaterialet!

8/10

Köp filmen här: