The Woman in Black
Regi: James Watkins
2012
Horror
Arthur Kipps (Daniel
Radcliffe) har haft några svåra år. Hans fru gick tragisk bort i barnsäng några
år tidigare och utan sin son hade han inte vetat var han skulle bli av.
Advokatfirman han arbetar för gör klart för honom att han måste dra sitt strå
till stacken oavsett hur dåligt han egentligen mår och skickar honom på
uppdrag. Han ska gå igenom pappren i ett dödsbo i en avlägsen by. Han blir
märkligt bemött när han anländer och det är uppenbart att lokalbefolkningen
vill att han ska försvinna så fort som möjligt. Hur som helst så stannar han
trots alla motgångar och börjar gräva i det förflutna, något som han helst
borde ha lämnat i frid…
Det var några år sedan nu, men jag har sett originalfilmen
en gång i tiden och om mitt minne inte sviker mig tyckte jag mycket om den. Den
innehåller dessutom ett par scener som jag fortfarande minns och det krävs
faktiskt lite grand för att jag ska komma ihåg scener som nästan skrämt livet
ur mig. Men det här handlar alltså om en nyinspelning och vi lämnar därmed Herbert Wises film från 1989 därhän och
koncentrerar oss på denna!
Det är förstås lättare sagt än gjort eftersom jämförelser
är ofrånkomliga och kanske till och med nödvändiga för att lättare kunna
relatera till just den här upplevelsen. Hur som helst tycker jag att man har
lyckats riktigt riktigt bra med stämningen och det beror mycket på
ljussättningen och musiken. Det beror också på Daniel Radcliffe som bär upp nästan hela skådespeleriet på sina
axlar. Det finns andra roller i filmen, visst, men de är ganska små och enbart
där för att stötta Radcliffes
rollkaraktär. Ciarán Hinds kan
nämnas, jag vet inte hur det är med andra människor men mig säger hans namn
inte särskilt mycket. Det är dock ett ansikte jag känner igen direkt och han
brukar göra mycket bra ifrån sig! Så även här alltså!
Egentligen är det den mest klassiska av alla
spökberättelser som berättas. Den om ett ensligt beläget gods där ett spöke
hemsöker omgivningen. Att Arthur Kipps
spenderar natten ensam i mörkret på godset gör inte det hela mindre
stereotypisk heller. Förresten, det glömda jag nämna, filmen utspelar sig under
en tid då bilar fortfarande var nya och elektrisk upplysning verkligen inte är
någon självklarhet! Arthur Kipps får
nöja sig med stearinljus under sin vistelse och det gör det hela förstås ännu
mera skrämmande.
Men oavsett om det är en i grunden stereotypisk historia
eller inte så fungerar den fantastiskt bra! Det beror förstås mycket på
genomförandet men också på grundberättelsen. Snart får vi veta att kvinnan i
svart inte bara spökar på godset utan även i byn och att det finns fullt av
vidskepelse kring det hela. Ingen i byn verkar våga prata om saken, håller man
tyst kanske problemet till slut försvinner.
Filmen är en gotisk betraktelse i grund och botten men
har en oerhört mörk sida som faktiskt lyckas med konstycket att beröra. Den är
heller inte helt självklar och när slutet annalkas finns det faktiskt överraskningar
kvar att leverera. På det hela taget är jag mycket nöjd med den här filmen som
levererade långt över mina förväntningar. Nyinspelningar kan visst vara magnifika!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar