Recension: The Woman in Black - 2012



The Woman in Black
Regi: James Watkins
2012
Horror

Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) har haft några svåra år. Hans fru gick tragisk bort i barnsäng några år tidigare och utan sin son hade han inte vetat var han skulle bli av. Advokatfirman han arbetar för gör klart för honom att han måste dra sitt strå till stacken oavsett hur dåligt han egentligen mår och skickar honom på uppdrag. Han ska gå igenom pappren i ett dödsbo i en avlägsen by. Han blir märkligt bemött när han anländer och det är uppenbart att lokalbefolkningen vill att han ska försvinna så fort som möjligt. Hur som helst så stannar han trots alla motgångar och börjar gräva i det förflutna, något som han helst borde ha lämnat i frid…

Det var några år sedan nu, men jag har sett originalfilmen en gång i tiden och om mitt minne inte sviker mig tyckte jag mycket om den. Den innehåller dessutom ett par scener som jag fortfarande minns och det krävs faktiskt lite grand för att jag ska komma ihåg scener som nästan skrämt livet ur mig. Men det här handlar alltså om en nyinspelning och vi lämnar därmed Herbert Wises film från 1989 därhän och koncentrerar oss på denna!

Det är förstås lättare sagt än gjort eftersom jämförelser är ofrånkomliga och kanske till och med nödvändiga för att lättare kunna relatera till just den här upplevelsen. Hur som helst tycker jag att man har lyckats riktigt riktigt bra med stämningen och det beror mycket på ljussättningen och musiken. Det beror också på Daniel Radcliffe som bär upp nästan hela skådespeleriet på sina axlar. Det finns andra roller i filmen, visst, men de är ganska små och enbart där för att stötta Radcliffes rollkaraktär. Ciarán Hinds kan nämnas, jag vet inte hur det är med andra människor men mig säger hans namn inte särskilt mycket. Det är dock ett ansikte jag känner igen direkt och han brukar göra mycket bra ifrån sig! Så även här alltså!






Egentligen är det den mest klassiska av alla spökberättelser som berättas. Den om ett ensligt beläget gods där ett spöke hemsöker omgivningen. Att Arthur Kipps spenderar natten ensam i mörkret på godset gör inte det hela mindre stereotypisk heller. Förresten, det glömda jag nämna, filmen utspelar sig under en tid då bilar fortfarande var nya och elektrisk upplysning verkligen inte är någon självklarhet! Arthur Kipps får nöja sig med stearinljus under sin vistelse och det gör det hela förstås ännu mera skrämmande.  

Men oavsett om det är en i grunden stereotypisk historia eller inte så fungerar den fantastiskt bra! Det beror förstås mycket på genomförandet men också på grundberättelsen. Snart får vi veta att kvinnan i svart inte bara spökar på godset utan även i byn och att det finns fullt av vidskepelse kring det hela. Ingen i byn verkar våga prata om saken, håller man tyst kanske problemet till slut försvinner.

Filmen är en gotisk betraktelse i grund och botten men har en oerhört mörk sida som faktiskt lyckas med konstycket att beröra. Den är heller inte helt självklar och när slutet annalkas finns det faktiskt överraskningar kvar att leverera. På det hela taget är jag mycket nöjd med den här filmen som levererade långt över mina förväntningar. Nyinspelningar kan visst vara magnifika!

8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar