Recension: Dead Set - 2008

Dead Set

Creator: Charlie Brooker

2008

Horror

Under inspelningen av den senaste säsongen av Big Brother händer något som ingen kunnat förutse. Utanför det igenbommande huset bryter nämligen en okänd epidemi ut, det börjar lugnt och försiktigt men slutar med att befolkningen en efter en blir blodtörstiga zombies som attackerar de som fortfarande lever för köttets skull. Plötsligt blir Big Brother-huset det säkraste stället att vara och de deltagande bland de sista som överlever attackerna. Men för att överleva måste de nu samarbeta närmare än vad de någonsin gjort förut, in kommer också Kelly, som till vardags jobbar bakom kulisserna, hon besitter kunskap de verkligen behöver för att överleva, hon har sett hur det ser ut utanför huset. Nu måste de barrikadera sig, men först måste de skaffa proviant…

Det finns väl en del filmatiseringar av instängda miljöer i bästa Big Brother anda sedan tidigare, men det här är, mig veterligen, den första gången som det är riktigt uttalat och dessutom första gången man blandar in zombies och gör hela idén med Big Brother så verklighetstrogen.

Nu är jag inte familjär med den brittiska varianten av Big Brother, men för mig är det inte särskilt svårt att ”översätta” det till den svenska motsvarigheten. Jag kan verkligen se Adam Alsing framför mig, även om han nu senast inte längre var programledare för dokusåpan, när jag ser programledaren. Deltagarna är också härligt stereotypiska och de är inte särskilt svårt att byta ut mot lämpliga motsvarigheter från Sverige, eller Norge för den delen. Hur skulle Carolina Gynning, Linda Rosing och Elita Löfblad reagera på en liknande situation?

Men det roliga med det här är att det faktiskt inte rör sig om en regelrätt film. Nej, det här är faktiskt en serie i fem avsnitt. Varje del är inte speciellt lång, runt tjugo till tjugofem minuter om man undantag första episoden som kanske är dubbelt så lång. Jag tror att detta är ett riktigt bra format att berätta i historien i. Själv sträcksåg jag den, men jag tror den förlorar lite av sin charm på det sättet. Den är inte tillräckligt gripande för att fängsla under en längre tid, men helt klart tillräckligt underhållande för att fungera under kortade halvtimmespass.

Skådespeleriet fungerar riktigt bra tycker jag, och det kanske till viss del beror på att man speglar en realityshow. Det blir visserligen lite metafilm över det, men det märks oftast inte. Trovärdigheten är hög och även om detta innebär att man stör sig på en eller annan deltagare, eller för den delen någon ego-producent som lyckats överleva genom att offra andra, så är det en del av den verklighet de medverkande tvingas leva i. Att avgöra vem som ska leva och vem som ska dö för att gruppen ska ha störst chans att överleva kan sannerligen inte vara det lättaste.

Nåja, för den som vill se något annorlunda rekommenderar jag helt klart den här. Det är zombiehistoria med ett lite annat stuk än man är van vid, men om du inte tål lite fart och fläkt ska du förmodligen hoppa över den, här är det inte frågan om hasande och släpande zombies inte. Och inte att helvetet råkar vara fullt heller, det ges helt enkelt ingen särskild förklaring, saker och ting bara händer och så är det med det…