Deadly
Blessing
Regi:
Wes Craven
1981
Horror
En bonde och hans fru driver gården strax bredvid ett Amish-liknande
samhälle där medlemmarna är livrädda för djävulen och allt som kan anknytas
därtill. Några av dem har fått för sig att djävulen, eller åtminstone någonting
som kan kopplas samman med djävulen lever i de kringgränsande gårdarna.
Mystiska dödsfall både bland utomstående, som sedermera visar sig vara
avhoppade, eller utstötta medlemmar, och inom gruppen gör att friktionen ökar
dramatiskt mellan grupperna eftersom mördaren förblir okänd. De djupt kristna
och troende sektmedlemmarna är förstås övertygade om att det är demoner som
ligger bakom alltihop och försöker driva ut dem med alla tillgängliga medel.
Wes Craven var en av dem
som fick mig att upptäcka skräckfilmen i min ungdom. Det var A Nightmare on Elm Street och jag var
fjorton år. Därför är det alltid kul att stöta på sånt som ens gamla hjälte
gjorde tidigare och som man faktiskt missat av någon anledning. Detta är en sån
film.
Jag tycker den har klarat
tidens tand ganska bra och den känns faktiskt inte alls särskilt daterad. Det
skulle kunna vara gjord i början på åttiotalet (som den faktiskt är) eller i
slutet på nittiotalet och det är helt kart en styrka med filmen. Självklart kan
man räkna ut att det inte handlar om det senare när man stöter på en mycket ung
Sharon Stone eller får syn på Michael Berryman och Ernest Borgnine men jag tycker inte att
det avslöjas på något annat sätt. Det känns fräscht helt enkelt!
Både Michael Berryman och Ernest
Borgnine gör förresten riktigt bra rollprestationer, framförallt den
sistnämnda som är fabulös! Hans blick viker inte en enda tum och det ser inte
ens ut som att han har tagit på sig ett lösskägg vilket annars så ofta är
fallet när Amish ska gestaltas på film. Han är helt klart ett av filmens
starkaste kort och jag tar inte i tillräckligt om jag tycker att han borde han
prisbelönats för sin insats i filmen. Bland det bästa jag har sett honom göra
helt klart!
Samma sak kan man tyvärr inte
säga om Sharon Stone som faktiskt
drar ner filmen en hel del. Jag finner henne vara den i särklass sämsta
skådisen och i princip inget hon gör eller säger känns trovärdigt, bara
påklistrat och styltat. Det här var ju å andra sidan en av hennes allra första
roller så det är kanske förlåtligt, men med tanke på vilket stort namn hon har
blivit hade jag faktiskt förväntat mig mer.
Hur som helst så tycker jag
filmen är väldigt ojämn. Många gånger är det riktigt spännande och man undrar
vad som ligger bakom och hur det kommer att gå, nästa stund är det
transportsträckor deluxe och inget händer överhuvudtaget. Jag tycker aldrig det
blir riktigt segt men nog hade filmen mått bra av lite högre tempo och större
våldsfrekvens. Slutet är bland det mest röriga jag sett, eller det första
slutet i alla fall. För jag dristar mig till att påstå att det faktiskt finns
två slut på historien. Det andra slutet är inte alls lika förvirrande som det
första men blir tyvärr så löjeväckande att man skattar åt det och det var väl
inte riktigt meningen.
En ok film, men inte så mycket
mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar