Dragon
Tiger Gate
Regi:
Wilson Yip
2006
Action
Dragon (Donnie Yen) och Tiger (Nicolas Tse) är två bröder som har växt
upp utan varandra sedan Dragon försvann hemifrån redan som barn. En lång
historia av händelser under uppväxten har sedan utvecklat sig till att han
blivit livvakt åt gangsterbossen Kun (Kuan Tai Chen), som faktiskt inte är så
ond som ryktet säger. Tiger har å andra sidan har stannat hemma och tar varje
tillfälle i akt att försvara de svaga och att bekämpa orättvisorna. Man skulle
kunna säga att hans principer är oerhört hedervärda. Verkligheten splittras
dock när den onde Kung-Fu Lorden Shibumi (Yu Kang) krossar brödernas far,
demolerar skolan - Dragon Tiger Gate - som varit hans livsverk och dessutom
dödar gangsterbossen Kun. Hämnd står för dörren och de båda bröderna,
tillsammans med nykomlingen Turbo (Shawn Yue) beslutar de sig för en
vedergällning. De lär sig nya tricks med hjälp av en mystisk mästare och ger
sig in i kampen, en kamp på liv och död.
Redan under förtexterna
tydliggörs bortom alla tvivel att det här handlar om en filmatisering av en
serietidning. Som sådan är den väl helt ok många gånger, den har tämligen
tvådimensionella karaktärer, ett bildspråk som faktiskt skulle kunna ha varit
hämtat ur serietidningarnas värld och ibland doftar det nästan lite serierutor
över klippen och scenbytena. Detta är åtminstone sant i den första halvan av
filmen, som tyvärr också blandas upp med allt för mycket bakgrundshistoria, som
i och för sig kanske är viktig för handlingen men som drar ner tempot alldeles
för mycket. Skulle man göra en uppföljare skulle detta problem förmodligen lösa
sig per automatik.
Vad kan man mer säga om
filmen, förutom att den är väldigt ojämn då? Jodå, fightingscenerna glimmar
till vid några tillfällen och känns ibland riktigt innovativa och
underhållande. Man kanske inte kommer upp i samma underhållande klass som
Jackie Chan ofta lyckas med i sina komiska actionscener, men det finns inte
riktigt likartade förutsättningar heller. Ambitionen måste ju ändå vara att få det
att se ut som en serietidning och när man analyserar innehållet kommer man
faktiskt ganska nära många gånger. Dock gör detta också att det inte alltid ser
så realistiskt ut, så är du ute efter vackra wireflygningar och estetiska slagsmål
a’ la Hidden Dragon Crouching Tiger eller Hero är det här helt fel film för
dig. Dessutom får jag uppfattningen av att den här utspelar sig i en framtid
eller åtminstone i vår egen samtid vilket kanske inte alltid är det vanligaste
med Kung-Fu filmer.
Naturligtvis kunde man också
ha en hel del att invända mot handling och såna saker, men jag tycker inte man
behöver lägga så stort fokus vid det i en film såsom denna. Skulle man gå in i
detalj och analysera dessa beståndsdelar skulle man förmodligen bara bli
deprimerad, då det ofta är ganska dumt och tramsigt om man lägger handen på
hjärtat och är riktigt riktigt ärlig mot sig själv.
Allt som allt måste jag, här i
min slutplädering, sammanfatta och inta uppfattningen att filmen är på tok för
seg för min smak. Den har dock några scener som väger upp detta och den är
speciellt underhållande framåt slutet när själva slutfajten äger rum. För
naturligtvis drabbar filmens hjältar ihop med superskurken i en dundrande
slutfight där alla speciella tekniker kommer fram och där betongkonstruktionerna
splittras i nästan vartenda slag på sant serietidningsmanér.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar