Die Zombiejäger - 2005 - Göteborg är fullt av Zombies!



Die Zombiejäger
Regi: Jonas Wolcher
Action/Horror/Komedi
2005

I en inte allt för avlägsen framtid har Göteborg blivit invaderat med horder av zombies, polisen står maktlös mot dessa levande döda och tvingas söka hjälp från Tyskland. Man anlitar något som ska vara en respekterad firma på området och tre erfarna zombiejägare skickas omedelbart till Sverige. Snart står det klart att deras uppdrag är än mer farligt än normalt då allt anti-zombie serum i området tycks vara slut, en enda skråma och de kan hälsa hem. Väl inne på området börjar de det de gör bäst, fimpa zombies! Men vad ligger egentligen bakom denna plötsliga massinvasion. Vem har spridit smittan och av vilken orsak?

Redan i inledningsscenerna förstår man att det här kommer att bli något mycket mer än bara ytterliggare en i mängden av amatörzombiefilmer. Att budgeten inte var större än blygsamma 4000 euro märks inte särskilt väl och de udda kameravinklarna, som oftast brukar kunna förstöra mer än de tillför, passar väl in i produktionen. Att den är lite virrig och inledningsvis nosar runt lite varstans i handlingen, funkar också riktigt bra, då filmen listigt maskerar sig lite som en dokumentärfilm, med nyhetsinslag som beskiver tillståndet i den infekterade staden Göteborg. Vi får på så sätt reda på mycket av bakgrunden till den egentliga handlingen.
                     
Rent skådespelarmässigt funkar filmen över förväntan, åtminstone från de flesta större rollerna – de tre zombiejägarna och Ewa, flickvän till en av jägarna. Några av de andra rollerna, till exempel den blonda bimboreportern som till varje pris ska ha tag i scoopet och tar sig in bakom avspärrningarna tillsammans med sin kameraman Roger, är tyvärr under all kritik. Jag tror inte jag kunde uppfatta en enda trovärdig replik från det hållet faktiskt. Samtidigt måste man naturligtvis erkänna att det är betydligt svårare att göra bedömningar av inlevelse i dialogen när man inte behärskar språket och följaktligen blir en värdering av de tyskspråkiga skådespelarna problematisk för min del.

Naturligtvis finns det en del hyllningar i filmen också, det är väl nästan ett signum för den här typen av lågbudgetrullar att hylla idoler på olika sätt. De tydligaste exemplen torde vara att chefen för antizombiefirman (vad kallar man egentligen en firma som etablerat sig som zombie-exterminatorer) heter Hans Buttgereit samt den duell som på ett ganska finurligt sätt refererar till den mest klassiska av alla klassiska dueller, nämligen den i Sergio Leones mästerliga The Good, The Bad, The Ugly. Den senare referensen är oväntat innovativ och med en rejäl glimt i ögat!

Effektmässigt funkar filmen väl och emellanåt kommer jag på mig själv med att tänka på Eric Stanze när jag ser filmen. Ingenstans ser det riktigt fejkat ut även om man lätt kan störa sig på det inte finns nog med scener där zombiesarna skjuts i huvudet av den, i zombiemytologiska sammanhang, etablerade orsaken att det är det enda sättet att döda en zombie. Man har dock valt att göra avkall på detta, vilket jag tycker är lite synd. Kanske var det lättare (och billigare?) att skapa effekterna utan att ha en massa huvuden som ska skjutas sönder? Man har dock inte fallit i fällan att göra en alltför regelrätt splatter film där effekterna helt tar överhanden och det är verkligen positivt. Man ger utrymme för handlingen och kameraarbetet istället.

Självklart är det här en film man bör se, inte bara om man älskar zombiefilmer, utan även om man är intresserad av svensk lågbudgetfilm med själ och hjärta där skaparglädjen tycks stå i centrum. Det är en actionfylld och riktigt rolig historia som kanske eventuellt hade tjänat på att inte blanda in alltför komplicerade skäl till zombiesmittan. Men det funkar och blir det en uppföljare, förutom den prequel som tydligen är på gång, kommer jag att se den med stort intresse!