Dragonetti – The Ruthless Contract Killer - 2010 - En äkta kalkonrulle!



Dragonetti – The Ruthless Contract Killer
Regi: Jonas Wolcher
2010
Action

Claudio Dragonetti är en iskall yrkesmördare som kallas till Göteborg för att göra ett jobb. Han blir emellertid lurad på sina pengar, det är åtminstone Dragonettis uppfattning och känner att han måste hämnas på sin uppdragsgivare. Detta startar en serie våldsamma händelser där det är osäkert vem som ska gå segrande ur striden. När Dragonetti blir tillfångatagen och torterad är problemet löst (tror gangsterledaren) men då har det hela bara börjat. Dragonetti tål behandling som skulle få vem som helst at krokna och under den grymmaste av tortyrmetoder skrattar han mest åt sina plågoandar. Dragonetti har nämligen sålt sin själ till Satan i utbyte mot evigt liv…

Först och främst måste jag erkänna att jag äger en försvinnande liten del av den här filmen. En del så liten att den knappt ens kan räknas i promille. Jag såg ett par tidiga storyboards och kände genast lusten att investera några kronor i den. Nåväl, det här är alltså filmen om Dragonetti, en karaktär som först dök upp i Die Zombiejäger av samme regissör 2005. Die Zombiejäger fick nästan en omedelbar kultstatus och det är väl inte så märkligt att man vill fortsätta exploatera temat kanske. Men det är det som är grejen, den här filmen liknar inte Die Zombiejäger på något sätt, inte när det gäller handlingen i alla fall. Den har dock en del svagheter som fanns även i föregångaren (som alltså utspelar sig efter den här).

Den dåliga synkningen mellan ljud och blid är något som blir uppenbart redan vid den första talade repliken i filmen och skådespelarna är verkligen värdelösa. Jag vet inte om jag ger Jonas Wolcher som har regisserat filmen för mycket credit men det känns lite grand som om det är meningen att filmen ska ha den där stämningen av kalkonrulle. De som gör bäst intryck av skådespelarna är Averno Schaller, som spelar rollen som kock i en scen där Dragonetti demolerar en hel restaurang, och Tommy Sporrong som gör gangsterbossen Ivans (Johan Westergren) högra hand – 187! Märkligt namn på en karaktär men jag har för mig att det är någon sorts slang för mördare eller liknande.







Klichéerna duggar tätt och manuset ger ett förvirrat intryck. Ibland känns det som om de olika scenerna inte har något med varandra att göra. Skådespelarnas uttal, det vill säga de som spelar roller som ska ha utländsk härkomst, är lite väl överdrivet och ger verkligen inget bra intryck. Det är ingen trovärdig dialog och det känns många gånger som att det är skrivet på svenska sedan översatt ordagrant till engelska med uttryck som helt enkelt inte funkar på engelska. Samma sak kan gälla textningen, även om detta inte tillhör själva filmen, fast tvärtom. Översättningar från engelska till svenska på ett sätt som inte fungerar i det svenska språket. Uttryck etc. som används på helt fel sätt.

Sminket är däremot helt ok och är en av filmens starkaste tillgångar även om de övriga effekterna tyvärr inte håller riktigt samma klass. Kalkonvärdet är högt och det finns mycket underhållningsvärde även om filmen egentligen är hur usel som helst.