The Nude Vampire - 1970 - Erotisk vampyrism av Jean Rollin



The Nude Vampire
Regi: Jean Rollin
1970
Horror/Erotik

En ung kvinna i genomskinligt nattlinne jagas av män i djurmasker. Hon råkar springa på en man som fattar intresse för situationen och som genast börjar undersöka den märkliga händelsen. Det visar sig att kvinnan hålls inspärrad av hans egen far och att det uppehåller sig någon sorts självmordssekt i hans slott. Till råga på allt är sekten övertygad om att flickans blod innehåller lösningen för evigt liv.

Titeln till trots handlar det verkligen inte om en vampyrrulle. Inte i konventionell mening i alla fall. Men å andra sidan har ingen av de rullar jag hittills har sett av Jean Rollin varit särskilt konventionella…

Det är snarare så att delar av karaktärerna tror att det handlar om vampyrism, och det förtärs även blod, men tro inte att det på något sätt påminner om några blodtörstiga varelser som måste ha mänskligt blod som föda för att överleva.  Det handlar istället om något helt annat som det vore oerhört dumt att avslöja här. Och alldeles oavsett om det handlar om vampyrer eller inte är det en estetiskt tilltalande film. Det finns en romantisk ton över det hela och naturligtvis en hel del sleaze. Inte av det hårdare slaget kanske men tuttar finns det gott om – och genomskinliga kläder!

Tempot är lite för långsamt för att jag ska kunna få fullt utbyte av det här. Handlingen i sig är lite krystad också och skådespelarna spelar ofta över en hel del. Det hindrar inte att det är vackert filmat och det är väl det som är den stora behållningen också. När jag kommer att tänka på det så är det väl ofta så när det gäller Jean Rollin? Jag kommer att skriva om fler filmer framöver och ska verkligen hålla koll på detta!







Språket är som vanligt på franska och om man har problem med detta bör man nog hoppa över filmen till förmån för något annat. Men å andra sidan är det inte särskilt mycket dialog i filmen heller. Lite finns det förstås och den är viktig för att få information men det mesta berättas på ett annat sätt. Det finns också en mystik som vilar över alltsammans och som till slut får sin förklaring. Vilka är de där människorna som tolkas som vampyrer? Sanningen är långt mer överraskande än så!

Det är en film som kryper under skinnet och som man inte kan avfärda trots att den har problem med det jag beskrivit. Efter att jag har sett den funderar jag fortfarande på vad som verkligen hände här och där och varför. Det kan förstås bero på att det kanske inte är helt logiskt hela vägen – eller så är det oerhört genomtänkt och kräver mera analys för att förstås.

5/10