Recension: The Messengers - 2007

The Messengers

Regi: Oxide & Danny Pang

2007

Horror

Familjen Solomon, Roy (Dylan McDermott) och Denise (Penelope Ann Miller), dottern Jess (Kristen Stewart) och sonen Ben (Evan/Theodore Turner), från Chicago flyttar in på, en nästan fallfärdig, farm i North Dakota. Men inte bara fastigheten är i spillror, familjen har också problem och detta är det sista desperata försöka att hålla ihop den. Ganska snart börjar dottern se syner, eller åtminstone tror hennes föräldrar det och skyller händelserna på flickans tidigare traumatiska upplevelser. Hon är dock envis och forskar vidare i husets historia. Hennes upptäckter är både skrämmande och tillfredställande. Den tidigare familjen lämnade inte alls huset sex år tidigare, det blev brutalt mördade av någon eller något! Har hon verkligen rätt? Finns det verkligen onda andar i huset som är ute efter deras liv?

Visst känns det lite som Amityville Horror, Original eller Remake spelar ingen roll, när man läser ovanstående? Det var i alla fall exakt den känsla jag fick när jag tittade på filmen. Men vänta, sluta inte läsa nu! Det är inte alls så illa som det låter. För det första är det ett skickligt hopsnickrat hantverk som innehåller betydligt mer spännande ingredienser än vad Amityville Horror någonsin gjorde! För det andra så blir skillnaderna allt mer uppenbara ju mera av handlingen vi får ta del av.

Att de vålnader, spöken eller gengångare, eller vad man nu ska kalla dem, som enbart familjens barn och inte de vuxna kan se, är mycket välgjorda tycker jag inte är att avslöja för mycket. Dock är det svårt att berätta om filmens twists, som faktiskt med sin närvaro gör det hela mycket intressantare än vad det annars skulle vara, och jag tvingas därmed att enbart konstatera dess existens. Det blir nog bäst så, det är inte roligt att se film med facit i hand så att säga.

Skådespeleriet är även det av bra klass. Det kanske inte är bröderna Pangs främsta egenskap att personinstruera, estetisk visualisering är väl kanske mera deras gebit, mer trots detta brukar de lyckas fånga känslorna historien kräver i sina skådespelare, så även här. Dock kan det vara intressant att tillägga att även om jag inledningsvis enbart refererade till Amityville Horror, så är det inte den enda tydliga referenser i historien. Centralt i handlingen är också de kråkor som är ute efter den solrosskörd som ska rädda familjen ekonomi. Det är ställt bortom allt tvivel att Bröderna Pang här inspirerats av Hitchcocks mästerliga The Birds. Man efterhärmar skoningslöst på bästa Tarantino-manér och stölderna slutar inte där… Det är faktiskt ganska intressant att klura ut var olika scener har sitt ursprung även om det inte finns lika uppenbara och klockrena stölder The Birds.

Men jag kan inte påstå att det är därför jag gillar filmen, snarare har det med den spänningen som den avger att göra. Visst, det finns relativt gott om överraskningseffekter, designade att få tittaren att hoppa till, längs vägen. Men det finns mer än så, vissa scener är rejält gastkramande och det är alltid intressant att se hur bra kameraföring och effektiva klipp kan frambringa den känslan.

Stabil spökhusfilm av Bröderna Pang!

8/10