Recension: Rest Stop - 2006


Rest Stop
Regi: John Shiban
2006
Horror

Nicole (Jaimie Alexander) och Jess (Joey Mendicino) rymmer hemifrån och beger sig mot Los Angeles i hopp om att finna sina drömmars mål. Allt går dock inte riktigt som de tänkt och när de svänger av stora vägen för att ta en genväg begår de sitt livs största misstag. De finner en rastplats och när Nicole passar på att uträtta sina behov, försvinner Jess spårlöst. Snart står det klart att han gått ett våldsamt och fatalt öde till mötes och Nicole hamnar mitt i en katt och råtta lek med en galen mördare där fantasi och verklighet tycks smälta samman till ett enda gytter av sadism, blod och terror.

Till en början funkar den här historien förvånansvärt bra trots att den vid det här laget är lite uttjatad. Personer som kommer på avvägar och möter galna familjer eller inavlade galningar har ju fått någon form av renässans på senare år, mycket på grund av nyinspelningen av The Texas Chainsaw Massacre skulle jag tro. Andra filmer som använder samma typ av idéer, förutom Texas Chainsaw Massacre originalet är till exempel; Wrong Turn, The Locals och The Hills Have Eyes (både remaken och originalet).

Skillnaden i den här är att man dessutom lägger till en övernaturlig touch där huvudpersonen ser syner som till en början verkar verkliga även för tittaren men som sedan gör att man tvivlar lite på huvudpersonens förstånd. Man misstänker på grund av detta tidigt att filmen kanske skulle ha liknande upplösning som franska Haute Tension men eftersom filmen har fem extra slut vid sidan av det ingående i filmen, kan man välja lite själv hur man tycker att filmen ska sluta. För Er som sett den kan jag tillägga att det andra slutet i extramaterialet är mitt personliga favoritslut.

Annars vill jag påstå att många av dessa övernaturligheter gör filmen mindre trovärdig och rejält ologisk på sina ställen. Samtidigt kan man naturligtvis komma undan med mera just på grund av detta ologiska faktum. Man kan koncentrera sig på terrorn och behöver inte lägga så stor vikt vid logiken. Det är synnerligen blodigt och rent av obehagligt på sina ställen. Tyvärr väljer man inte att arbeta med de mest obehagliga inslagen fullt ut, men det är kanske å andra sidan tur. Kanske hade man i så fall hamnat alltför nära tortyrfilmer som Hostel, Wolf Creek och Live Feed då.

Trots detta anser jag att filmen lätt kvalificerar sig till att hamna på ett betyg en bit över medel. Till viss del beror detta på att skådespelarinsatserna, framförallt från Jaimie Alexander, är riktigt bra. Hon bär upp filmen nästan helt på egen hand och övriga delar i rollbesättningen fungerar enbart som tillfälliga sidkicks. Spänningen hålls också högt tvärs igenom hela historien på grund av de många mysterierna, tyvärr får de flesta av dessa ingen förklaring framåt slutet som tveklöst är filmens svagaste del. Hade man bara lyckats knuta samman allting hade den här filmen kunnat vara hur bra som helst!

Blodigt, spännande och ologiskt!