Recension: What's Eating Gilbert Grape - 1993



What's Eating Gilbert Grape
Regi: Lasse Hallström
1993
Drama

Skriven av: Linda Snöberg

Gilbert Grape (Johnny Depp) lever i Endora, en plats där inte mycket händer. Hans mamma (Darlene Cates) är extremt överviktig och sitter alltid inne i huset. Den enda gången polisen har något att göra är när Gilberts utvecklingsstörda bror Arnie (Leonardo Dicaprio) försöker att klättra upp i vattentornet. Att ta hand om Arnie är som ett heltidsjobb för Gilbert och väldigt påfrestande, i alla fall under tiden då han jobbar i en livsmedelsbutik. Så en dag kör Becky (Juliette Lewis) och hennes mormor genom Endora och får problem med bilen. Gilbert faller pladask för Becky, men stöter ständigt på problem då han försöker unna sig något själv i livet.
Historien handlar om hur man handskas med hjälplösa släktingar, En väldigt naturlig och gripande historia. Filmen är helt underbar med en massa djupa känslor, underbart att se hur positiva invånarna är mot Arnie. Vad som gjorde detta till en bra film är att den är realistisk, ja väldigt verklig.

Johnny Depp är underbar som den unge killen som får handskas med olika slags stressfaktorer, som hela tiden få ta hand om sin lillebror. Att inte skämmas över sin mamma, medan han faller pladask för en kund som kommer in i affären. Han spelar en roll som man så lätt kan älska. Hans framställning av killen som fastnat i sitt eget liv är passionerat och verkligt. Johnny är superb, inte bara för hans agerande här utan också för hans val av karaktärer och filmer.

Leonardo DiCaprio är makalös i rollen som den mentalt handikappade tonåringen Arnie och han stjäl mycket av filmen. Hans roll som Arnie är strålande: Det var underbart att se Arnies kärlek till småsaker i livet och det mest dramatiska var när Arnie hittade sin mamma död. Detta är DiCaprios bästa prestation någonsin, en enorm utmaning att spela Arnie.

Juliette Lewis har en liten roll, men väldigt viktig för filmen, hon gestaltar en fri själ som reser runt med sin mormor utan att ha någonstans att ta vägen. Fast jag fattar inte varför de valde Juliette att spela Becky, jag tycker inte hon passar för den. Darlene Cates som inte riktigt är en skådis utan bara blev vald för sin storlek, det var säkert därför som hon inte hade så många repliker i filmen. Personligen tycker jag att det är en förnedring att bli vald för sin vikts skull.

En scen som är underbar är när Gilbert ger sin mamma en kram efter att ha kommit tillbaka efter Arnies födelsedagskalas, det var verkligen höjdpunkten i filmen för mig. Han var verkligen hennes hjälpare i nöden och hon uppskattade honom och älskade honom för hans enorma känslor för Arnie. För personer som Arnie behöver verkligen känna att de är älskade för då kan de blomma upp till de underbara människor som de är. Filmen visar verkligen detta.

”Det är trevligt att vara viktig, men mer viktigt att vara trevlig”