Recension: Lilla Kycklingen - 2005



Chicken Little
Aka: Lilla Kycklingen
Regi: Mark Dindal
2005
Animerad

Himlen faller ner! Det är åtminstone vad den här filmens huvudfigur – Lilla Kycklingen, basunerar ut i filmens inledning. Han vet att han har rätt men den officiella förklaringen blir istället att det är ett ekollon som fallit ner och träffat honom i huvudet. Åren går men ingen glömmer bort den pinsamma händelsen, Lilla Kycklingen försöker på alla sätt att rentvå sitt rykte och lyckas nästan. För just när hans anseende lyckats repa sig händer det igen – himlen faller ner. Den här gången är det sant! Det är åtminstone inget ekollon!

En Disneyklassiker behöver inte ha en massa år på nacken för att räknas som en klassiker. Annars är det ju en vanlig uppfattning att filmer inte blir klassiker förrän en ansenlig tid har förflutit sen dess tillkomst. Så icke i Disneys värld! Det räcker med att en film är producerad av Walt Disney Feature Animation så är det en klassiker från första dagen. Lite konstigt och lite fusk kan tyckas, men så är det.
                                               
Det här var den första av dessa klassiker som gjordes helt på digital väg. Det finns alltså ingen traditionell animering i denna film utan allt är gjort med datorer. Jag kan väl personligen inte säga att jag gillar animeringsstilen, hur bilderna kommer till har jag däremot ingen direkt åsikt om, men det känns inte riktigt ”äkta” om man jämför med de äldre filmerna. Men denna stil får mig också att fundera lite över filmens tilltänkta målgrupp, vilket jag förmodar är barn. Detta är lite märkligt för att flera inslag i filmen tycks vara riktade till vuxna, eller åtminstone de med lite klassiska filmer i referensramen. Fast dagens sjuåringar kanske känner till klassiska scener i King Kong i och med Peter Jacksons version av filmen, vad vet jag.

Första halvan av filmen eller så är ganska seg och det känns lite tramsigt faktiskt. Det är helt ok eftersom jag fortfarande utgår från att den tilltänkta målgruppen är barn som ännu inte nått tonåren. Det får vara lite tramsigt utan att det gör någonting. Men jag gillar inte en del av de moraliteter som filmen uppvisar. Eller rättare sagt, avsaknad av moraliteter kanske. Några scener i skolan, för lilla kycklingen går i skolan, är direkt avskyvärda! Jag vill inte gå in på för djupa detaljer men det förekommer i alla fall mobbing och utanförskap som verkar sanktioneras och till och med uppmuntras av lärarna. Det är inte ok i en sådan här film! Vidare finner jag också att det skojas en hel del med en av karaktärerna som råkar vara väldigt tjock. Jag har inget emot det egentligen men när man insinuerar att denne skulle vara dummare eller mindre värd än de andra på grund av sin fetma ser jag faktiskt rött. Fy på sig Disney!

Andra halvan är roligare, åtminstone om man känner till lite science fiction rullar och kanske Invaders från Mars i synnerhet. Även kunskaper om War of the Worlds och The Day the Earth Stood Still kan komma till nytta och det är just dessa referenser som slutligen gör filmen underhållande. Det finns säkert fler som jag antingen inte tänkte på när jag såg filmen eller som jag helt enkelt inte har sett själv. Man ser i alla fall varifrån inspirationen har kommit och även om filmen inte är gjord som förtäckt antikommunistisk propaganda som många av science fiction filmerna på 50-talet är det inte svårt att se dessa paralleller, precis som i de gamla filmerna.

Så till slut blir det ganska underhållande trots alla invändningar mot sensmoraler och dylikt även om jag inte tror att filmens tilltänkta målgrupp ser den på samma sätt som jag…