The Children
Regi: Tom Shankland
2008
Horror
Julen stundar och det är dags att spendera lite tid i glädjens och
gemenskapens tecken. Elaine (Eva Birthistle) och Jonah (Stephen Campbell Moore)
åker tillsammans med sina två små barn och tonårsdottern Casey (Hannah Tointon)
till Elaine syster Chloe (Rachel Shelley) och hennes man Robbie (Jeremy
Sheffield) för att spendera högtiden med dem och deras två små barn. Men helgen
blir allt annat än angenäm när barnen börjar bete sig märkligare och
märkligare, nästan som om de befann sig i någon sorts trans och det dröjer inte
länge innan värsta mardrömmen bryter ut. Ett efter ett förvandlas barnen till
blodtörstiga psykopater som inte ger sig förrän de har dödat alla vuxna. Det
blir en helg som sent ska glömmas – om någon ens överlever!
Eftersom det här är en brittisk
film håller den en betydligt högre nivå av realism än vad som är brukligt när
det gäller filmer gjorda i Hollywoods stora filmfabrik. Det bryter mot
vedertagna konventioner på ett sätt som jag aldrig varit med om tidigare, Det
finns andra filmer där barn dödar, på så sätt är det inget nytt, men den
brutalitet som förekommer här gör att man tar det hela ytterliggare ett steg.
Dessutom har man modet att faktiskt döda barn på ett väldigt våldsamt och blodigt
sätt vilket måste räknas som mycket kontroversiellt i sammanhanget.
”en framtida klassiker”
Själva handlingen i sig är väl
inget man höjer på ögonbrynen för egentligen utan det är själva utförandet som
gör filmen i det här fallet. Det är spännande mest hela tiden eftersom man från
början inte riktigt anar vad som komma skall. Skådespelarna är bra och även
barnen har man lyckats regissera riktigt bra! Det ser så där härligt oförstörda
och onda ut på samma gång, precis som om de inte riktigt förstår vad det är de
gör samtidigt som de smider en gemensamplan för att utplåna de vuxna i
omgivningen. Vad detta egentligen beror på är inget som läggs någon vikt vid
och det finns väl ett par saker till jag gärna skulle ha velat få reda på men
jag nöjer mig med vad jag får, det är riktigt bra ändå!
Den telepatiska länk som verkar
finnas mellan barnen påminner kanske mest om den som förekom i Village of the Damned och
föräldramorden om de i Children of the
Corn, men man har, som jag var inne på tidigare, lagt till en extra
dimension av brutalitet och målmedvetenhet som hämtat från Bloody Birthday, fast i kvadrat då förstås.
”en av de bästa skräckfilmer jag
har sett i år”
Det här är helt klart en av de
bästa skräckfilmer jag har sett i år och en som jag verkligen rekommenderar
alla skräckfilmsfans att se! Det kommer med alla sannolikhet att bli en
framtida klassiker och i alla händelser en banbrytande film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar