Recension: The Children - 2008



The Children
Regi: Tom Shankland
2008
Horror

Julen stundar och det är dags att spendera lite tid i glädjens och gemenskapens tecken. Elaine (Eva Birthistle) och Jonah (Stephen Campbell Moore) åker tillsammans med sina två små barn och tonårsdottern Casey (Hannah Tointon) till Elaine syster Chloe (Rachel Shelley) och hennes man Robbie (Jeremy Sheffield) för att spendera högtiden med dem och deras två små barn. Men helgen blir allt annat än angenäm när barnen börjar bete sig märkligare och märkligare, nästan som om de befann sig i någon sorts trans och det dröjer inte länge innan värsta mardrömmen bryter ut. Ett efter ett förvandlas barnen till blodtörstiga psykopater som inte ger sig förrän de har dödat alla vuxna. Det blir en helg som sent ska glömmas – om någon ens överlever!

Eftersom det här är en brittisk film håller den en betydligt högre nivå av realism än vad som är brukligt när det gäller filmer gjorda i Hollywoods stora filmfabrik. Det bryter mot vedertagna konventioner på ett sätt som jag aldrig varit med om tidigare, Det finns andra filmer där barn dödar, på så sätt är det inget nytt, men den brutalitet som förekommer här gör att man tar det hela ytterliggare ett steg. Dessutom har man modet att faktiskt döda barn på ett väldigt våldsamt och blodigt sätt vilket måste räknas som mycket kontroversiellt i sammanhanget.

”en framtida klassiker”

Själva handlingen i sig är väl inget man höjer på ögonbrynen för egentligen utan det är själva utförandet som gör filmen i det här fallet. Det är spännande mest hela tiden eftersom man från början inte riktigt anar vad som komma skall. Skådespelarna är bra och även barnen har man lyckats regissera riktigt bra! Det ser så där härligt oförstörda och onda ut på samma gång, precis som om de inte riktigt förstår vad det är de gör samtidigt som de smider en gemensamplan för att utplåna de vuxna i omgivningen. Vad detta egentligen beror på är inget som läggs någon vikt vid och det finns väl ett par saker till jag gärna skulle ha velat få reda på men jag nöjer mig med vad jag får, det är riktigt bra ändå!

Den telepatiska länk som verkar finnas mellan barnen påminner kanske mest om den som förekom i Village of the Damned och föräldramorden om de i Children of the Corn, men man har, som jag var inne på tidigare, lagt till en extra dimension av brutalitet och målmedvetenhet som hämtat från Bloody Birthday, fast i kvadrat då förstås.

”en av de bästa skräckfilmer jag har sett i år”

Det här är helt klart en av de bästa skräckfilmer jag har sett i år och en som jag verkligen rekommenderar alla skräckfilmsfans att se! Det kommer med alla sannolikhet att bli en framtida klassiker och i alla händelser en banbrytande film!