Der Siebente Kontinent
Aka:
The Seventh Continent
Regi:
Michael Haneke
1989
Drama
Familjen Schober lever ett ganska enformigt och monotont liv tills en
dag när dottern Eva (Leni Tanzer) påstår sig ha blivit blind inför sin
skolfröken. Detta blir startskottet för George (Dieter Berner) och Anna (Birgit
Doll) som beslutar sig för att förändra sig tillvaro på det mest drastiska av
alla sätt. Det ska en gång för alla göra upp med det förflutna och på något
sinnesförvridet sätt börja om från början – någon annanstans!
Det här är en svår film att
beskriva handlingen på, för det händer verkligen inte mycket i den. Man får
mest följa huvudpersonernas vardagliga vardag och se på hur se borstar
tänderna, knyter sina skor och sådana grejor. Fast det är väl i och för sig
heller inte meningen att visualisera en flämtande berättelse som ska ta
tittaren med storm. Det finns en poäng med det långsamma berättandet och med
det sparsamma och för den delen monotona händelseförloppet.
För här handlar det om att det
faktiskt är viktigare hur det berättas än vad som berättas. Det är viktigt att
det framställs på ett ofattbart tråkigt och faktiskt ganska segt sätt, allt för
att konstrasten till filmen andra halva ska bli så stark som möjligt. Eller
tredje halva egentligen för filmen är uppdelad i tre segment som skiljer sig
lite åt. Kanske inte så mycket mellan del ett och två där det mest verkar ha
förflutit tid, men tredje delen och den som det är värt att vänta på har helt
andra godbitar att bjuda på. Den skulle inte fungera utan de inledande sega
segmentet, det är uppenbart men frågan är om det verkligen är värt detta. Är
det värt mödan att genomlida så mycket för att i slutändan få all symbolik och förändring
i slutändan?
Haneke är en stor
regissör, det är inget snack om det, och jag hade våldsamt höga förväntningar
på den här rullen då min erfarenhet av hans tidigare verk har varit mycket god!
Jag menar, en kille som gjort både Funny
Games (tillika remaken) och La Pianiste måste ju bara vara bra!
Därför blev jag nog lite besviken trots allt. Jag menar, det är klart att
hantverket är briljant, med sina långa och iakttagande, nästan paranoida
tagningar, och det finns helt klart något att ta med sig från filmen. Man kan
diskutera den med likasinnade och komma fram till helt olika och individuella
slutsatser och den är inte bara slut när eftertexterna börjar rulla!
Jag har alltså svårt för att
bestämma mig för vad jag ska tycka, om jag tycker att den inledande halvan är
på tok för tråkig jämför med vad som senare kommer eller om jag tycker att
budskapet är så starkt att det ursäktar detta beteende. Jag vet faktiskt inte,
men i vilket fall som helst var det verkligen inte en särskilt underhållande
film och är du ute efter en sån ska du se något annat. Vill du däremot se något
som utmanar ditt intellekt och ställer uthållighetskrav på tittaren, då har du
nog hamnat helt rätt! Den baseras, för övrigt, tydligen på en verklig händelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar