Recension: The Last Shark - 1981

The Last Shark

Aka: Jättehajen – Vindsurfarnas Skräck

Regi: Enzo G. Castellari

1981

Horror

Efter att en av vinnarkandidaterna till stadens vindsurfingtävling försvunnit hittar man delar av hans bräda full av bitmärken. Naturligtvis är det ingen som tror på teorierna om en hajattack utan den förestående tävlingen planeras att hållas ändå. Dock tar man hotet på så pass stort allvar att man sätter upp ett nät undervattnet för att spärra av viken mot eventuella oväntade och ovälkomna hajbesök under tävlingens gång. Självklart är näten inte dimensionerade för en vithaj i 12 metersklassen och katastrofen är ett faktum!

Som man så villigt konstaterar på omslaget så råkade den här filmen i blåsväder redan vid premiären. Orsaken var att den var allt för lik Steven Spielbergs succéfilm Jaws och därmed inte kunde tillåtas. Sagt och gjort, rättighetsinnehavaren till Jaws (Universal) vann målet och The Last Shark aka Great White förbjöds att visas i USA.

Visserligen finns det gott om likheter filmerna emellan, såsom borgmästaren som desperat försöker förringa varningstecknen och mena att experterna inte riktigt vet vad de talar om, även om han inte uttrycker det i så många ord, eller att den lokala haj-jägaren är förvånansvärt lik Quint (Robert Shaw) från Jaws. Jag ser inte det som något problem, det är heller inget ovanligt att filmer med arga rovdjur har liknande plots oavsett om det gäller hajar eller något annat. Jag ser snarare ett extra underhållningsvärde i att upptäcka hur man förändrat historien för att få ihop det i den här filmen i slutändan, för allt är naturligtvis inte

kopierat rakt av.

Det som talar mot filmen och som drar ner underhållningsvärdet en smula är snarare att man valt att klippa in arkivbilder på hajar i olika situationer. Dels så stämmer inte bildkvaliteten ihop med den övriga filmen och dels ger det ett lite förvirrat intryck av hajens storlek. I fejkat tillstånd och över vattenytan ser den verkligen gigantisk ut men enligt arkivbilderna ser det betydligt mer ordinär ut, jag är inte ens säker på att alla dessa klipp föreställer vithajar, men jag är ju å andra sidan ingen expert heller.

Så.. Slutligen är det bara att konstatera att det är få hajskräckfilmer kommer i närheten av Jaws. Det gör inte den här heller men jag vill nog ändå påstå att efter att ha sett en hel del i genren är det här är en av de bästa hajskräckfilmerna!