Recension: I vädurens skugga - 2003




I vädures skugga
Regi: Daniel Lehmussaari
2003
Horror

Kommissarie Gren står inför ännu ett till synes meningslöst mord. Snart står det klart för Gren och hand mannar att det inte handlar om enstaka mord eftersom ett mönster upprepas. Mördaren lemlästar sina offer och tar med sig souvenirer och lämnar ett kännetecken i offret… Ska Gren hinna få fast mördaren innan det är för sent?

Ovanstående text är hämtad från baksidan av Dvd-fodralet men sammanfattar mycket bra filmens okomplicerade handling. I princip skulle man kunna jämställa den med handlingen i de klassiska italienska giallodeckarna från 70-talet. Nu vill jag inte påstå att den här filmen håller samma klass som de filmerna gjorde men grunden finns där i alla fall och även om det här inte känns som äkta vara, kan man i alla fall konstatera en hyllning till genren. Tyvärr framställs den lite parodisk emellanåt och det kanske inte höjer dess statusstämpel högre.

De klassiska ingredienserna finns med. Det är ett djur i titeln (Vädur), det är tämligen explicita dödscener och mordmisstankar riktas till höger och vänster under filmens gång. Motivet är som vanligt ganska långsökt när det väl kommer till kritan och morden utförs av en mördare i svarta handskar.

Det här är ingen lång film, endast ca trekvart lång men man hinner ändå reagera på ojämnheten i filmen. Ibland är skådisarna genomusla för att i en annan scen funka riktigt bra. Detta har kanske också en del med regin att göra och det är framför allt filmens transportsträckor mellan de viktiga scenerna som känns oengagerade.

En svensk film med kultstatus som kanske inte riktigt lyckas leverera det som den utlovar, men å andra sidan är det kult så ar det och som hängivet fan av genren bör man nog berika sitt medvetande med den här. Om inte annat så ur referenssyfte.