I
vädures skugga
Regi:
Daniel Lehmussaari
2003
Horror
Kommissarie Gren står inför ännu ett till synes meningslöst mord. Snart
står det klart för Gren och hand mannar att det inte handlar om enstaka mord
eftersom ett mönster upprepas. Mördaren lemlästar sina offer och tar med sig
souvenirer och lämnar ett kännetecken i offret… Ska Gren hinna få fast mördaren
innan det är för sent?
Ovanstående text är hämtad
från baksidan av Dvd-fodralet men sammanfattar mycket bra filmens okomplicerade
handling. I princip skulle man kunna jämställa den med handlingen i de
klassiska italienska giallodeckarna från 70-talet. Nu vill jag inte påstå att
den här filmen håller samma klass som de filmerna gjorde men grunden finns där
i alla fall och även om det här inte känns som äkta vara, kan man i alla fall
konstatera en hyllning till genren. Tyvärr framställs den lite parodisk emellanåt
och det kanske inte höjer dess statusstämpel högre.
De klassiska ingredienserna
finns med. Det är ett djur i titeln (Vädur), det är tämligen explicita
dödscener och mordmisstankar riktas till höger och vänster under filmens gång.
Motivet är som vanligt ganska långsökt när det väl kommer till kritan och
morden utförs av en mördare i svarta handskar.
Det här är ingen lång film,
endast ca trekvart lång men man hinner ändå reagera på ojämnheten i filmen.
Ibland är skådisarna genomusla för att i en annan scen funka riktigt bra. Detta
har kanske också en del med regin att göra och det är framför allt filmens
transportsträckor mellan de viktiga scenerna som känns oengagerade.
En svensk film med kultstatus
som kanske inte riktigt lyckas leverera det som den utlovar, men å andra sidan
är det kult så ar det och som hängivet fan av genren bör man nog berika sitt medvetande
med den här. Om inte annat så ur referenssyfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar