Dværgen
Aka:
The Sinful Dwarf
Regi:
Vidal Raski
1973
Drama/Horror
Olaf och hans mamma driver ett nedgånget vandrarhem där gäster utan
allt för höga krav på komfort kan övernatta relativt billigt. Detta är dock en
täckmantel då den verkliga verksamheten istället handlar om bordellverksamhet
med kvinnor som Olaf helt enkelt har kidnappat från sina vardagliga liv och
håller inspärrade som sexslavar på vinden för att tillfredsställa diverse
torskars innersta sexuella fantasier. För att hålla dem i schack förser han dem
också med lagom mycket heroin, detta håller dem lugna och ökar deras foglighet.
När ett yngre par checkar in för några nätter inser de att kvinnan skulle vara
ett lyckat tillskott på vinden…
Det här är en kultrulle av
stora mått och Njutafilms har åter igen begått en riktig kulturgärning genom
att släppa den på DVD. Det är en mycket märklig historia som är minst sagt
absurd och tämligen svår att beskriva. Till det yttre har den formen av vilken
europeisk skräpfilm som helst, men när absurditeterna, eller kanske snarare
exploitationvärdena, staplas på höjden växer också underhållningsvärdet och
kultstatusen är ett faktum. Lägg också till en hel del nakna kvinnokroppar i sadomasochistiska
sammanhang och succén måste vara ett faktum.
Fast kultvärde behöver ju inte
med nödvändighet innebära kvalité, det räcker, åtminstone i viss mån, att en
film är tillräckligt omtalad så måste alla ha den oavsett om det finns några
kvalitativa egenskaper eller inte. När det gäller den här får jag ibland lite
vibbar av samma smaklöshet som kantade John Waters Pink Flamingos. Det vill
säga att den har sin charm men lider av många stora problem. Skådespeleriet är
en sak till exempel, det är bedrövligt dåligt, men man vänjer sig faktiskt och
även om man skulle kunna önska att alla var lite mer trovärdiga så funkar
Torben Bille faktiskt ganska bra i rollen som Olaf. Han ser så där härligt
gåtfull och diabolisk ut och man är aldrig helt säker på om han står där
framför kameran med glimten i ögat eller inte gestaltar dvärgen med ett
gravallvarligt allvar.
Något som jag måste erkänna
att jag blev en smula besviken på, var att det faktiskt inte förekommer
speciellt mycket sadistiska lekar i filmen. De vindsinspärrade sexslavarna
verkar vid flera tillfällen inte heller särskilt motvilliga till att erbjuda
kunderna den älskog de är ute efter. Fast det är klart, det är väl knarket som
kontrollerar dem förstås. Till absurdisterna måste räknas Olafs barnsliga fascination
för leksaker, låt vara att knarket smugglas in i nallebjörnar, men det finns
alltid något uppvridbart eller liknande närvarande, nästan hela tiden i alla
fall. Om detta ska symbolisera Olafs lekfullhet och han inte riktigt tar de
aktiviteter han driver med mamman på fullt allvar vet jag inte, men det är helt
klart en möjlig tolkning.
Så vad ska man ge en film av
det här slaget för omdöme då? Kasst skådespeleri till trots så har filmen en
lockande absurditet. Några av scenerna är väl utförda rent dramaturgiskt även
om man naturligtvis förstår att fokus har legat på sexploitationingredienserna.
Manuset verkar vara skrivet av en barnunge och är både förutsägbart och långsökt,
men är ändå så pass absurt att det är lockande. Det här är en usel film, därom
råder det inget tvivel men den tar sig inte på allt för stort allvar och
kalkonvärdet är fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar