Thicker Than Water - 2008 - Vampyrer och familjerelationer


Thicker Than Water
Regi: Phil Messerer
2008
Komedi/Horror

Familjen Baxter bor i en typisk förort, mamman (Jojo Hristova) är så där lagom religiös och de båda syskonen Lara (Ailis Cahill) och Helen (Devon Bailey) kommer inte överens. Eller rättare sagt, Lara hatar Helen och försöker förgöra henne med ondskefulla krafter och seanser vid sitt altare. Det finns också en son i familjen, som gömmer bögpornografi under sängen och utför olika medicinska experiment. Efter att pappan lämnat familjen efter ett trettio år långt äktenskap och att Laras onda seanser äntligen lyckats, vaknar Helen med näsblod och förblöder en kort tid senare. Brodern, den experimenterande bögen, hittar ett nytt sorts virus i Helens blod och konstaterar att hon nästan helt saknar blod och måste få påfyllning. Lara, som helt vänt om sitt hat efter att systern till synes har dött och sedan återvänt från de dödas rike, kommer med en massa goda råd angående vampyrism, hon är goth och kan mycket om ämnet!



Jag hade inga som helst förväntningar på den här filmen, åtminstone inga särskilt förhoppningsfulla sådana. Jag hade heller ingen egentlig koll på vad det var för en slags film, mer än att det skulle vara en vampyrrulle. Sådana, liksom zombierullar, tycks det allt som oftast finnas tretton på dussinet av och det är många hemmafilmare som börjar sin bana med just denna typen av film. Lite blod är ju aldrig fel och i en vampyrfilm finns det ju verkligen utrymme för att åskådliggöra detta!

Redan under inledningsscenerna står det klart att man här kommer att begagna sig av någon sorts vampyrmytologi från mayafolket. Jag har ingen aning om det är något man hittat på för filmen eller om det verkligen finns den typen av legender som det berättas om i filmen. Hur som helst verkar det faktiskt som en ganska trovärdig legend och det räcker för mig att jag ska tycka att det är intressant. Kameravinklarna är lite udda som brukligt är i filmer med lite mer sparsam budget och med stora konstnärliga ambitioner. Jag kan inte initialt inte riktigt bestämma mig för om jag ska tycka att det är amatörmässigt eller om det faktiskt finns en mer konstnärlig ambition i bakgrunden. Det dröjer emellertid inte länge innan jag förstår att satir kommer att vara ett genomgående tema i filmen, är man ute efter en renodlad skräckfilm ska man nog se sig om efter något annat.

Man blandar religiösa värderingar med de om kärnfamiljen och huruvida blod verkligen är tjockare än vatten. Kan man tillåta sig själv att göra, i princip, nästan vad som helst bara man kan rädda sina nära och kära? Sätter man sig i så fall över Guds vilja? Finns det förutbestämda mönster uttänkta från högre makter?


Det är förvånansvärt bra makeupeffekter och jag blir verkligen riktigt imponerad av dem emellanåt. Man har inte bara vräkt på lite blod och hoppats på det bästa, här finns det faktiskt en hel del arbete nedlagt också. Vinklar och dylikt som jag tidigare var inne på fungerar mycket bra och bildspråket för tankarna till stumfilmseran, det är magnifikt berättat och med smakfull pianomusik i bakgrunden (som också bidrar till stumfilmskänslan). Jag gillar verkligen grundtanken bakom filmen och skådespeleriet funkar också mycket bra, framförallt när man insett att det är satir man tittar på. Framförallt Jojo Hristova, som spelar den slitna mamman gör ett imponerande intryck.

Tydligen är det här första delen i en kommande trilogi och det är väl inget annat att göra än att erkänna att jag faktiskt ser fram emot de övriga delarna! Det ska bli intressant att se vad Phil Messerer kan göra framöver och jag är övertygad om att han kommer att fortsätta sätta sin personliga prägel på det han tar sig för!