The Butterfly Effect - 2004 - Ofta sitter man som på nålar...


The Butterfly Effect
Regi: Eric Bress/J. Mackye Gruber
2004
Drama/Sci-Fi/Thriller

Evan (Ashton Kutcher) råkar som barn ut för en massa traumatiska händelser som hans hjärna väljer att blockera. Han har inga minnen från dessa mystiska blackouter och nu i vuxen ålder börjar han mer och mer intressera sig för hur han ska återfå dessa minnen. Med hjälp av skrivna journaler lyckas han återvända till tiden för blackouterna och t.o.m. ändra på historien. Han inser först inte hur vanskligt detta är och vilka framtidens konsekvenser kan bli. Han vill ju bara göra allting bra och rätta till sina misstag men han blir dock snart varse om följderna då verkligheten runt omkring honom ställs på ända gång efter gång.

En mycket smart filmad film, tittaren får själv uppleva det som huvudpersonen Evan får uppleva under sina blackouter, d v s ingenting och därigenom komma in under skalet på honom för att lära känna honom bättre. Man vet precis lika mycket som han själv och först långt senare får man inblick i vad som verkligen hände, eller kanske vad som hade kunnat hända? Ofta sitter man som på nålar och sugs verkligen in i filmen. Kanske beror detta på den ovisshet som i början i alla fall tilltalade mig starkt. Filmen undviker fällan att använda snabba klipp, som är så vanligt i den här typen av film, för att locka sin publik. Nej, det här är en film som med sin originella handling och sitt kluriga budskap drar till sig sina tittare likt ett flugpapper.

Tanken att man själv skulle vilja göra om en del saker i sitt liv som man kanske gjort fel eller som kunde ha gjorts annorlunda har väl slagit alla och det är just det som är den här filmens styrka, lättillgängligheten. Alla skulle väl vilja rätta till sina misstag och göra alla människor runt omkring sig lyckliga. Tänker man lite logiskt så upptäcker man snart att det som skulle följa, verkligen skulle vara kaos eftersom det torde vara helt omöjligt att förutsäga varje litet ingrepp. Tänk om du skulle hälsa på fel man på gatan en dag och det i så fall skulle innebära att dina föräldrar blev mördade.

Då till trovärdigheten. Filmer av den här slaget brukar nästan alltid innehålla någon form av tidsparadox som tycks vara helt omöjlig och den här filmen är väl egentligen inget undantag. Allt som händer är inte helt logiskt hela tiden men på det hela taget tycker jag att trovärdighetsfaktorn är förhållandevis hög och trots den något övernaturliga handlingen känns det som om det här vore på riktigt.

Ett starkt drama med budskap och en väldigt intressant handling och jag måste här även passa på att ge en eloge till Ally Smart för sin rollprestation som Evans vuxna barndomskamrat Kayleigh, filmens okrönta pärla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar