Terror - 1978 - En skatt från videovåldstiden!

Terror

Regi: Norman J. Warren

1978

Horror

Handlingen centrerar sig kring en ung filmskapare som tydligen är ättling till helt fel person. Det vilar nämligen en förbannelse över släkten som alla ska dö en ond bråd död eller en häxa som brände spå på för sisådär trehundra år sedan. Under en fest blir mannens kvinnliga kusin hypnotiserad och går sedermera till attack med ett svärd, en händelse som hon sedan helt och hållet glömmer bort. Men våldsamheterna ökar och drabbar alla som befinner sig runt de båda kusinerna. Blodet rinner i strida strömmar…

Mycket kan sägas om lågbudgetfilmer från slutet av sjuttiotalet, men den här har faktiskt lyckats med konststycket att behålla sig hyfsat fräsch trots tidens tand. Visst ser man att filmen har en hel del år på nacken men den har fortfarande en gotisk känsla över sig som är mycket tilltalande.

                                         

Den initiala häxscenen måste bara vara inspirerad av Mario Bavas klassiska Black Sunday, även om den så klart inte kommer i närheten rent stilmässigt. Premisserna är dock likartade, häxan fångas in och ska brännas på bål, varvid hon uttalar en förbannelse mot sina banemän. Ganska enkelt, men synnerligen effektivt! Man kan grunda en hel story bara runt detta, vilket det finns ganska gott om exempel på i skräckfilmshistorien, inte minst i Chainsaw Cheeleaders som recenserades bara för ett litet tag sedan.

Jämförelsen känns dock aningen barock då det här är en film som verkar vara gjord med betydligt större allvar. Detta även om det är uppenbart, när humorn skiner igenom i en del scener, att det faktiskt även finns en humoristisk tanke med filmen. Jag vill inte gå så långt som att påstå att den driver med sig själv, men visst finns det en medvetenhet i att skämta med klichéerna på det sätt som man faktiskt gör. Man utgår från att publiken känner igen klichéerna och utnyttjar detta till sin egen fördel.

Att filmen är brittisk är tydligt och märks inte minst på den brittiska accent skådespelarna begagnar sig av, men också på själva stilen filmen har. För även om det handlar om lågbudgetfilm finns det ändå en helt annan närvaro i icke amerikanska produktioner. Det är fokus på andra saker än vad man är van vid, inte minst karaktärsmässigt, och det har en upplyftande effekt på hela produktionen. Skådespelarmässigt kanske det inte är något att hurra för egentligen, men jag tycker att det funkar ganska bra trots allt. Ingen utmärker väl sig som briljant på något sätt, men det är å andra sidan bara i några enstaka scener som det stinker rejält. Ofta har dock humorn en extra framträdande roll i dessa scener så man lyckas i mångt och mycket att släta över det som skulle kunna varit till filmens nackdel!

Ett väl genomfört hantverk skulle jag vilja säga, och en tämligen underhållande film med uppfinningsrika mordsekvenser. Kort sagt, en skatt från videovåldstiden!