Jag konsumerar gärna Fantasy- och
Äventyrsfilmer. Handlar de om något mytomspunnet är det bara bättre och vad
vore väl bättre än Kung Arthur sagan? Där börjar vårt äventyr. Jag vet inte hur
mycket som stämmer överens med den ursprungliga historien om Prins Valiant men
så vitt jag förstår ska han, även i sin egen historia, korsa vägar med Arthur
och till och med bli en riddare av runda bordet.
Hur som helst är det här frågan
om att Excalibur blir stulet och utan det tycker inte Arthur att han kan styra
riket. Det måste återfinnas! Att det skulle vara hans onda syster Morgana LeFay
som ligger bakom stölden slår honom inte. Nej, stölden är planerad så att
skulden hamnar på skottarna som genast bryter kriget ut. Det är bara Prins
Valiant som förstår hur det egentligen gått till och när han kommer till Thule
(Norge) blir allt än mer uppenbart för honom. Det visar sig att han är landets
rättmäktige härskare och… ja, så ungefär ligger historien till.
Som fantasyäventyr är det ganska
klent. Historien i sig är det är inget fel på men det är ganska tafflig dialog
och det är ännu taffligare miljöer! Även om målgruppen är ungdomar eller till
och med barn (filmen har 11-års gräns) är det lite för tramsligt. Jag blir
nästan lite irriterad över att man har lyckats slarva bort tillfället så
mycket. Det borde kunna vara hur underhållande som helst men det blir faktiskt
mest pinsamt.
Var man ska lägga skulden vet jag
inte. Jag brukar gilla Anthony Hickox
filmer, men här vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det måste vara ett fullt
medvetet drag att instruera sina skådespelare på det sätt som har skett. Något
annat ser jag för högst otroligt. Det är väl inga dundernamn kanske men väl
etablerade skådespelare som Stephen
Moyer, Katherine Heigl och Ron Perlman medverkar. På ett lite hörn
finns även kultskådisen Udo Kier men
det hjälper inte. Filmer är och förblir en tramshistoria som endast är av
intresse för den som verkligen måste se allt i sammanhanget.
3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar