Devil
Seed
Regi:
Greg A. Sager
2012
Horror
När sommarlovet är
slut kommer Alex tillbaka till det gemensamma boendet med Bree och Jess. Det är
tre tjejer som har bott ihop förr men nu skaffat ett nytt, större boende. Det
bästa är att allt är till samma pris som tidigare. Efter en blöt kväll, en
mycket blöt kväll till och med, hamnar Alex och Jess hos en spådam som först
kör hela sin repertoar men sedan ser en syn som hon verkligen blir livrädd för.
Dagen efter har Alex inga minnen av saken och strax börjar oförklarliga
händelser att inträffa. Rivmärken och skavsår uppkommer på Alex kropp och hon
känner att hon är på väg att förlora förståndet. Men vad var det egentligen
spådamen sa? Alex går tillbaka och får reda på att det kommer att växa något i
henne, något som mänskligheten inte har sett på tusentals år…
Finns det någon film man ska jämföra med är det förstås excorsisten! Det finns till och med
några scener som visar tydligt hommage till den tidigare filmen. Det råder
ingen tvekan om att man har sneglat bakåt i tiden när man har gjort filmen helt
enkelt. Men innan någon börjar skrika remake vill jag genast dementera att så
skulle vara fallet. Det är inte ens en nytolkning som några remakemotståndare
brukar benämna de nyinspelningar som de trots allt gillar. Det är en helt annan
historia men som sneglar lite på filmen från 1973. Vi har till exempel vissa
svordomar som lätt går att knyta till den tidigare filmen eller scenen när
Regan kissar på sig som också finns med i någon form här.
Till en början känns filmen ganska mild och det känns som
att den inte riktigt håller hela vägen när det gäller skådespeleri etc. Men det
är en chimär som det senare kommer at uppenbara sig. För när det börjar bli
allt otäckare sugs man också in i produktionen och skådespelarna presterar
bättre och bättre ju mer kropp filmen får. Till en början vet vi ju ingenting
av vad som händer medan vi senare får se allt större och större påverkan på den
fysiska världen. Självklart är den viktigaste rollen Michelle Argynris som Alex – alltså den som blir besatt, och hon är
riktigt bra framåt slutet. Det är klart att sminkningen gör väl sitt till för
att illusionen av besatthet ska bli riktigt komplett, men hon har en perfekt blick för
saken. Den kan vara hur tom som helst vilket ser väldigt otäckt ut i
kombination med allt det andra som händer.
Som vanligt är det ingen som tror på allt det som händer.
Det är väl mer regel än undantag när det gäller de här filmerna. Det är som att
borgmästaren eller motsvarande inte vill offra turismen i hajfilmer trots att
en gigantisk vithaj som dödar människor simmar omkring i vattnet. Det hör genren
till helt enkelt. Antagligen för att göra oss – publiken, frustrerade och
sympatisera mer med offret, alltså den besatta.
Så allt eftersom filmen fortskrider blir den bättre och
bättre. Framåt slutet är det riktigt bra och tempot som från början var ganska
långt är nu riktigt intensivt. Det finns, som jag tidigare varit inne på, några
riktigt förutsägbara händelser. Mest sådana som hör genren till, sådana som vi
skulle bli förvånande och nästan förargade över om de saknades. Man kan helt
enkelt inte vara hur innovativ med de självklara beståndsdelarna hur som helst.
Men på det hela taget känns det fräscht och långt ifrån alla de
dussinproduktioner man har sett på temat genom åren. Det här är faktiskt riktigt
bra!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar