Recension: Glimpse - 2006

Glimpse

Aka Glimt

Regi: Nicolas Russell Bennetzen

2006

Thriller

Mortens (Elias Eliot) värld rasar plötsligt samman när hans japanska flickvän Reiko (Sophie Jörgensen) dör under mystiska omständigheter. Polisen utreder fallet och misstänker först självmord medan andra omständigheter inte utesluts. För den medicinstuderande Morten innebär det en tid av saknad och förvirring, han ser syner av Reiko som tycks spöka för honom. Till råga på allt söker Reikos bror, vars existens hon aldrig nämnt för honom, upp. Han berättar att Reiko velat börja om med ett nytt liv utan sin familj och att det pianostycke som tagit upp en stor del av hennes liv i själva verket är en urgammal japansk legend om en drunknad flicka som spökar för sin mördares familj.

Även om filmen är dansk så hävdar folket bakom filmen att den är inspirerad av asiatiska filmer som The Eye, Ringu, Dark Water, into the mirror, phone och uninvited och det märks ganska tydligt. Inte för att det är stilmässigt identiskt med de asiatiska filmerna, för de skiljer sig åt ganska avsevärt, kanske framförallt när det gäller det musikaliska användandet. Det är mycket mer framstädande här än vad man är van vid vilket inte behöver vara någon nackdel, framförallt inte när man som här, fokuserar på en story som bygger mycket och centrerar sig runt ett stycke musik. Här finns det förresten utrymme att verkligen berömma de vackra kompositionerna!

                     

Däremot känner man igen själva strukturen, storyn och inblandningen av urgamla legender i spökhistorien. Glimpse är med andra ord ingalunda unik på detta plan och är man någorlunda bevandrad i asiatiska rysare och thrillers kommer filmens twists inte som någon egentlig överraskning. Skådespelarmässigt funkar filmen bra även om Elias Eliot spelar över kraftigt vid något enstaka tillfälle. Resten av ensemblen håller sig mestadels i skymundan och låter huvudkaraktären, som historien faktiskt centrerar sig kring, bära upp filmen. Överlag och med något enstaka nyss nämnt undantag, måste jag säga att det faktiskt är mycket trovärdigt på alla punkter.

Trovärdigheten ökar också av den skakiga handhållna kameran. Den bidrar till att behålla verklighetskänslan högt när spökerierna börjar komma. Inte för att man får en egentlig föreställning om att det hela är dokumentariskt men man uppfattar Mortens syner på ett närmare och tydligare sätt. Hans rädsla förstärks och det förtydligar också uppfattningen av den kringliggande handlingen, Morten vänskap med den excentriske Sören eller Mortens förhållande till sina föräldrar.

Filmen blir också än intressantare av att den faktiskt inte kostade särskilt många kronor att spela in, ca 30 000 svenska kronor. Skådespelarna jobbade gratis och betalade till och med uppehälle och mat ur egen ficka! Det är naturligtvis trevligt att det verkligen finns den typen av eldsjälar som gör allt för konsten och sett ur min egen synvinkel som recensent gör det att jag gärna drar mitt strå till stacken, vilket i det här fallet innebär att uppmärksamma Er på den här utmärkta thrillern!

Slutligen tar jag mig friheten att skåda in i framtiden. Där ser jag Nicolas Russell Bennetzen i full gång med att skriva, regissera och producera filmen som kommer att toppa min absoluta favorit från Danmark, Nattevagten. Talang finns, det är bara en tidsfråga!

En asiatisk rysare… från Danmark!