Recension: The Guyver - 1991



The Guyver
Regi: ”Screaming Mad” George/Steve Wang
1991
Sci-Fi/Action

I tidernas begynnelse kom aliens till jorden för att skapa det ultimata organiska vapnet, de skapade den mänskliga rasen. Genom en speciell gen skapade de så kallade Zoanoids, ett slags supersoldater som med hjälp av viljans kraft kan transformera sig själva till monströsa varelser. Milliontals år senare har Zoanoidernas ledare Zoalord vaknat till liv och bildat Chronos Corporation för att utveckla Zoanoidteknologin ytterliggare med världsherravälde som mål. Bland de utomjordiska kvarlämningarna finns en speciell apparat som ökar krafterna hos en människa hundrafalt, men det finns inte en enda ledtråd om hur den aktiveras. Forskaren Dr. Tetsu Segwam som jobbar för Chronos Corporation inser vilken fara det skulle vara om Zoalord lyckas aktivera apparaten och stjäler den, nu är han på flykt…

Den här filmen hörde jag talas om första gången när jag deltog i ett seminarium i början av nittiotalet. Att ”Screaming Mad” George, vars underbara sminkjobb jag till exempel njutit av i Brian Yuznas Society hade gjort sin regidebut väckte stor nyfikenhet då man kunde anta att den skulle vara visuellt spektakulär. Sen dess har jag haft ögonen öppna efter den här filmen även om jag naturligtvis inte letat aktivt varje dag efter den i tjugo år.

Problemet med en så här efterlängtad film är att förväntningarna är alldeles för höga. Visserligen får man räkna med att det som var uppseendeväckande när det begav sig inte längre håller samma höga genomslagskraft och att de personliga referensramarna har blivit mycket rymligare med åren, dessutom har väl kunnandet förhoppningsvis ökat. Trots detta måste jag säga att jag blev lite besviken, jag hade inte räknat med att den skulle vara så komisk och de makabra skapelserna så fåniga. Med det menar jag absolut inte att de är dåligt gjorda för det är de inte. Sanningen är väl snarare den att man får se mer än vad filmens bästa egentligen tillåter. Dessutom tenderar det att bli väldigt tjatigt efter ett tag att se skapelserna slåss med varandra vilket är synd för filmens handling har helt klart en stark potential.

Annars är det riktigt kul att återse gamla Mark Hamill som inte haft någon direkt uppseendeväckande karriär sen Luke Skywalker och Star Wars precis. Han visar här att han kan agera även om han känns lite trött, kanske passar han trots allt bättre som röstskådis vilket han ägnat större delen av sin senare karriär åt. Flera andra kända ansikten dyker upp i mer eller mindre stora roller. Alla vi som älskar Jeffrey Combs kan till exempel glädjas åt att se honom i några få scener och Linnea Quigley gör också ett kort gästspel. Dessutom gör David Gale kanske filmen bästa prestation som Zoalord! Vi ska heller inte glömma bort Michael Berryman som med sitt blotta utseende passar in i filmens andemening.

Allt som allt kravlar sig filmen upp på godkänt och jag ska faktiskt göra uppoffringen att införskaffa även uppföljaren.