The Brothers Grimm
Regi: Terry Gilliam
2005
Äventyr
Bröderna Wilhelm
(Matt Damon) och Jacob (Heath Ledger) Grimm åker runt på landsbygden, orädda
som få och bekämpar ondska varhelst de råkar snubbla över den. Åtminstone är
det vad de utger sig för att göra. Sanningen är dock den att de genom diverse
tricks fuskar sig fram och det hela har inte ett dugg med vare sig monster,
häxor eller något annat övernaturligt att göra. Sanningen når dock till slut
ifatt dem och de står öga mot öga med riktig magi och en riktig saga. Det är nu
som de en gång för alla måste bevisa sitt mod och att de talanger de utgett sig
för att besitta verkligen står sig mot en ondskefull sagodrottning.
Redan i öppningsscenen känns det här som kraftigt överdrivet
och överdramatiserat men en stund senare får detta sin förklaring och man
behöver inte längre bekymra sig över det. Istället förstår man mer och mer ju
längre filmen varar att den faktiskt är väldigt visuellt genomtänkt och
dessutom konsekvent i sitt bildspråk. Känslan av sagoberättande är alltjämt
närvarande och i och med detta kommer man undan med att en del av miljöerna
etc. ser lite tillverkade eller konstgjorda ut och kanske till och med
dataanimerade på sina ställen.
Man känner också igen sig i Terry Gilliams stil, mannen som
förutom filmer som 12 Monkeys, Brazil och Time Bandits även låg bakom de
klassiska animerade episoderna i Monty Pythons Flying Circus. Mycket av humorn
känns igen ifrån den tiden även om det naturligtvis inte går att jämställa på
något sätt.
Eftersom det handlar om sagoförfattare, eller åtminstone
sagonedtecknare, är det roligt att det förekommer regelbundna referenser till
just sagor och då i synnerhet referenser till just Bröderna Grimms sagor. Dessa
är ofta väldigt uppenbara men vid ett par tillfällen får man tänka efter lite
för att placera dem, det är också så att man har blandat sagorna lite med
varandra och det tycker jag personligen är ett spännande grepp. Och det
underskattar inte tittaren heller!
Trots detta fokuserar filmen en förbluffande stor del på
verkligheten och på historiskt riktiga frågor och det gör att filmen trots allt
breddas lite och kanske passar en större målgrupp. Samtidigt kan det vara just
en sån sak som drar ner upplevelsen för dem som bara är ute efter ett visst
mått av underhållning och struntar fullständigt i historisk ackuratess.
Är det här bra då? Nja, det beror nog lite på vad man är ute
efter. Jag själv hade förväntat mig en lite vuxnare film (fråga mig inte
varför) och blev lite besviken. Är man dock fullt medveten om filmens egentliga
målgrupp och matinéliknande stil kommer saken i ett annat läge och jag tror den
yngre delen av publiken uppskattar den här betydligt mer. Peter Stormare, som
går från klarhet till klarhet, gör förresten en bejublad insats som den excentriske
hejduken Cavaldi.
En film man kanske kunde klarat sig utan men som trots allt
har ett visst underhållningsvärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar