Boo! - 2005 - Är den verkligen skrämmande?



Boo!
Regi: Anthony C. Ferrante
2005
Horror

Det är Halloween och några ungdomar på jakt efter spänning styr sin kosa mot den lilla stadens sägenomspunna och övergivna sjukhus. Det sägs att efter ett antal mystiska händelser för många år sedan spökar det där och att man i synnerhet ska undvika sjukhusets tredje våning. Intet ont anande beger sig då ungdomarna dit i tron att det är deras kompisar som riggat spökhuset för att spela dem ett spratt. Undan för undan upptäcker de dock att det inte alls är riggat utan att verkligen spökar – på riktigt!

Redan i filmens inledningsscen blir man varse om att den inte är speciellt originell och man skäms inte heller för att stjäla scener ur publikframgångar såsom Scream för att försöka fånga sin publik. Senare upptäcker man att man inte har slutat där och faktiskt lånar scener hej vilt från allehanda mer eller mindre populära skräckfilmer. Vi hittar, utan att anstränga oss alltför mycket, påverkan från både filmer som t.ex. Dark Water och The Fighterners samt de mesta ooriginella skräckfilmsklichéer man kan tänka sig.

Detta gör att man undrar vad i hela friden filmskaparen velat göra med filmen. Det känns som om man plockat russinen lite här och där rört ned allting i en stor gryta och sedan försökt att göra en bra film av det. Det funkar tyvärr inte. Det blir ingen kontinuitet i historien och man kan heller inte urskilja vilken historia man velat berätta. Här finns allt! Den lilla flickan som skymtar förbi och som bara står där och skräms, tjejen som ser syner från den andra sidan, blodiga splattersekvenser och dessutom en spökhistoria som visserligen blir mer och mer begriplig ju längre filmen går. Många frågor återstår dock efter att filmen är slut och även om jag brukar förespråka ouppklarade slut så funkar det inte här. Det måste finnas en poäng med de möjliga teorier som filmen frambringar och det finns det tyvärr inte här.

Annars skulle jag tro att filmen funkar skapligt för dem som inte har sett så mycket i genren. Det är hyfsat spännande och man har trots sviktande kontinuitet lyckats skapa en ganska rå stämning. Förhållandet mellan skämtinslagen och de ”riktiga” skrämselsekvenserna förändras all medan filmen går och den blir mer och mer allvarlig. Dock har man misslyckats ganska rejält med att ge karaktärerna en djupare mening och man bryr sig inte speciellt mycket, med något undantag, hur det går för dem. Det är också ganska svårt att skilja dem från varandra men det spelar kanske inte någon roll när den främsta prioriteringen är att se deras kamp för att komma ut och inte att lära känna dem.

Spara dessa 94 minuter av ditt liv och se nåt annat i stället!

4/10