Recension: Wallander: Arvet



Efter den, enligt mig, misslyckade Vålnaden dröjde det inte länge förrän jag gav mig på den här filmen i serien om Kurt Wallander. Åter igen kan jag konstatera, även om jag kanske inte uttalat det tydligt tidigare, att de här senaste filmerna inte håller lika hög klass som de första filmerna gjorde. Det känns som om manusförfattarna har fått idétorka och även om fallen är nya känns det som om det stöts och blöts samma sak om och om igen. Dock försöker man i denna att intressera åskådaren genom att väva in en kärlekshistoria, som får stora konsekvenser för den pågående utredningen, mellan de två aspiranter som vi har fått följa under den senaste säsongens filmen. Man har också lagt in någon form av kylighet mellan Wallander och Lena Endres rollkaraktär. Det sistnämnda är intressant och man undrar mest hela tiden över vad som egentligen har hänt och varför det har utvecklats sig på det sättet. Själva fallet är mindre intressant och det känns inte som om fokus ligger där heller. På det hela taget blir det inte mer än godkänt för denna rulle och jag hoppas verkligen att man tar sig kragen och ser till att göra nästkommande filmer bättre i dessa avseenden! 

5/10