Bamboo House of Dolls - 1973 - Kvinnor i ett fångläger!

Bamboo House of Dolls

Regi: Chih-Hung Kwei

1973

Action/Drama

Efter ett tillslag mot röda korset får vi följa fångarna i ett kvinnligt fångläger som styrs med järnhand av japanerna. Brott mot de stränga reglerna tolereras inte och straffen är hårda, mycket hårda till och med! Dessutom utnyttjas de kvinnliga fångarna sexuellt av fångvaktarna, som verkar ha de mest bisarra och sadistiska böjelser. Det är en ohållbar situation för kvinnorna och en flykt förbereds. En av dem bär på hemligheten om var ett stort lass guld finns gömt, som ska användas av kineserna för att köpa vapen att bekämpa japanerna med, men lider av minnesförlust. De får hjälp från oväntat håll, inifrån fånglägret av en man som visar sig vara spion. Men de har en förrädare bland sig som hela tiden avslöjar deras flyktväg så att japanerna, som också vill lägga vantarna på guldet, kan följa efter dem.

”Brutal och Chockerande” står det på omslaget, att Quentin Tarantino ska ha sagt ”Den tuffaste Women in Prison film som nånsin gjorts” påstås också men jag kan inte helt hålla med i dessa påståenden. Inte för att det egentligen är en dålig film. Jo, det är det förresten, men den är ändå relativt underhållande, utan för att jag helt enkelt hade väntat mig att den skulle leverera det som utlovas av dessa stora ord. Visst, den har motbjudande sidor, det förekommer en del ganska brutal tortyr och så vidare men det blir inte så motbjudande och chockerande som jag skulle vilja. Jag har önskat att man för en gångs skulle kunna göra en film av det här slaget riktigt rå och brutal och lämnat de semierotiska undertonerna utanför. Jag tänder inte på kvinnliga fångar som trots att de torde vara väldigt illa behandlade ser hur heta ut som helst och dessutom hela tiden verkar ha tillgång till både sminklåda och kam.

Man det hindrar som sagt inte att det finns ett underhållningsvärde här och mina läppar formar snabbt det lilla fåniga småleendet, som jag ofta brukar nämna i sådana här sammanhang. Det är gott om bara bröst, särade ben och allt annat som hör saken till, och som kan tänkas egga upp den manliga delen av publikens libido. Ja, eller den kvinnliga för den delen om man nu är lagd på det hållet.

På tal om det så finns det förstås den obligatoriska lesbianismen med som ingrediens i filmen. Här kombinerar med det med den sadistiska kvinnliga säkerhetschefen och det är väl isig inget särskilt ovanligt drag. Det är kanske det som är den här filmens epitet, att den inte känns unik på något sätt. Det är en ganska standardiserad handling som man sett många gånger förut även om man inte alls är särskilt bevandrad i den här genren. Fångar som går samman och övervinner sin rädsla och svär att hämnas på överheten. Alternativt fly från lägret för att sedan jagas av förtyckarna. Givetvis blir allt bra i slutändan och skurkarna får precis vad de förtjänar, eller vänta… Kanske den här filmen inte följer mönstret fullt ut trots allt förresten…

Hur som helst är det gott om klichéer i actionscenerna och i själva handlingen i stort, men trots detta en ganska skön skräpfilm som faktiskt underhåller mer än vad många andra, mer pretentiösa filmer i sammanhanget gör!