Famke Janssen
är ingen stor skådespelerska. Eller också har hon inte fått tillräckliga
instruktioner av regissören. I båda fallen skyller jag på Eric Red som gjort filmen. Han är den som borde ha sett till att
hon blev trovärdig. Han borde också ha sett till att dialogen blev mindre
uppenbar och sökt. Det är synd att det förhåller sig på det sättet då historien
i sig verkligen hade potential.
Filmen handlar om Marnie, som flyttas tillbaka till den
lägenhet där hon dödade sin man. Hon ska sitta där i husarrest. Ingen har trott
på hennes historia om att hon faktiskt dödade honom i självförsvar, att han
misshandlade henne upprepande gånger och att hon fruktade för sitt liv. Nu ska
hon, med fotboja, spendera sin tid i lägenheten och inte avvika mer än 100 fot
från platsen.
Detta i sig gör väl ingen film kanske men det dröjer inte
länge innan Marnie (Famke Janssen)
upptäcker att det spökar i huset och det är här den stora potentialen finns.
Hon har ju egentligen ingenstans att fly. Springer hon ut ur huset kommer
polisen och tar henne och hon får tio år extra på sitt straff. Det som följer
är en ganska gastkramande historia om ett spöke som till varje pris vill ha
henne, straffa henne. Snart visar det också sig att det inte är någon mindre än
henne före detta man som spökar, den hon dödade i självförsvar. Hur försvarar
man sig mot ett spöke?
Men även om det finns en del riktigt skrämmande scener,
några riktigt gastkramande faktiskt, känns det aldrig som att det är riktigt på
riktigt. Det mynnar ut i vad jag inledde med – Famke Janssen! Hon förmår inte framföra rollen som något annat än
just en roll. Det är som att hon är medveten om att hon spelar, hon lever sig
inte in tillräckligt. Hon förstör filmens potential med sin medverkan.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar