WAKE UP AND DIE - 2011 - Skräck från Colombia


Wake up and Die
Regi: Miguel Urrutia
2011
Horror

Camilla vaknar upp bredvid en man som är henne totalt främmande. Hon har inga minnen om varför hon är där även om det är uppenbart vad som har hänt kvällen innan. Ett One Night Stand är inte hennes stil, det är åtminstone vad hon säger, men trots detta ligger hon där, naken bredvid en naken man. Detta kunde vara fasansfullt nog men det dröjer inte länge förrän mannen mördar henne. Snart vaknar hon upp igen bredvid samma man, om och om igen. Ihop om att bryta cirkeln försöker hon ta reda på så mycket som möjligt om mannen för att slutligen bli kvitt honom, något som inte visar sig vara det lättaste. Passar hon sig inte dör hon igen … och igen…

Utan tvekan är titeln en sådan som sätter sig och som får en intresserad! Man behöver egentligen inte veta något annat för att vilja sätta tänderna i filmen. Tidscykler är oftast oerhört intressanta. Det som är gemensamt för dem är att det alltid är en person som minns vad som tidigare har hänt när alla andra upplever samma dag som en helt ny dag. Det finns alltså en person som kan ändra utgången och som känner igen händelserna som sker om och om igen. Jag kan inte påstå att de här filmerna är jättevanliga men ett par stycken har jag i alla fall sett i mina dagar.

Det är sålunda inte något nytt grundkoncept filmen presenterar. Däremot presenterar den idén på ett väldigt blodigt och makabert sätt. Det finns i princip bara två skådespelare i filmen. Det är i alla fall sant för det mesta av tiden och de som trots alls finns med utöver de två nakna huvudrollerna är obetydliga rollen som endast medverkar i korta flashbacks eller under upptakten under förtexterna. Det ska till lite extra för att man ska kunna engagera åskådaren med så liten skådespelararsenal när hela filmen i princip också utspelar sig på ett enda ställe. Det senare har man löst rätt fiffigt. Man lägger nämligen inte märke till i vilka rum filmen utspelar sig. Det är helt enkelt inte intressant! Det är ju också ett sätt att lösa ett problem på, att förringa det och flytta fokus till händelserna snarare än miljön.



Tyvärr blir det ändå lite fattigt när historien upprepas om och om igen. Jag hade behövt lite mer detaljer eller tydligare sadism för att hålla intresset uppe hela vägen. Missförstå mig inte, det är gott om våld och sadism i filmen, och det sker i bild också, men jag är ute efter ännu mer direkt påverkan. Jag skulle också kunna tänka mig att slopa de scener som jag upplever vara en aning art-house(igt). Det ser helt enkelt lite för konstgjort ur mellan varven. Om det är till något försvar handlar det om tiden mellan döden och återuppvaknandet. Således kan man hävda att det är drömska sekvenser i någon form.

Det finns två ljudspår på DVDn. Varför nu någon skulle vilja se filmen med det engelskspråkiga ljudspåret har jag ingen aning om, men det är i alla fall en möjlighet. Ser man den på spanska får man ut mest av skådespelarprestationerna som under stundom är magnifika, i synnerhet från Andrea Montenegro som spelar kvinnan, Camilla. Hon har bemästrat konsten att se riktigt livrädd ut och det är faktiskt inte så många som klarar det tillfredställande. Och om man håller ögonen öppna kan man kanske förstå varför hon är vettskrämd. Dario (Luis Fernando Bohórquez) som mannen heter verkar ha en fäbless för inramade genitalier…

Jag menar inte att man ska ta filmen för någon sorts version av varken Psycho eller Fredagen den Trettonde men det finns onekligen likheter. Jag skulle tro att Ed Gein stod som inspirationskälla när Miguel Urrutia skrev filmen. Det är väl inget jag någonsin kommer att få reda på kanske men med tanke på upplösningen låter det tämligen logisk för mig. Oidipussyndrom någon? Eller kanske det omvända?