Observera att det här, med tanke på slutpoängen, är en gammal recension...
Saw
2
Regi:
Darren Lynn Bousman
2005
Horror
Jigsaw har spärrat in drygt en handfull människor i ett hus och
dessutom släppt ut en dödlig gas bland dem. De tvingas nu kämpa mot klockan och
jigsaws kryptiska ledtrådar för att hitta en lösning och ett botemedel innan
tiden rinner ut. Samtidigt spårar polisen Eric Mason (Donnie Wahlberg) upp den
beryktade brottslingen med målsättningen att sätta honom bakom lås och bom, men
jigsaw avslöjar sanningen för honom, en av de inspärrade är polisens son och
jigsaw vill spela ett sista spel…
För er som har sett första filmen
kommer mycket att kännas igen. Kvar finns de groteska problem deltagarna i
Jigsaws spel tvingas lösa och den kallt beräknande atmosfär där mördaren tycks
ha tänkt på allt och manipulerar sin omgivning exakt enligt planen hela tiden.
Filmen lider dock av ett annat
problem som de allra flesta uppföljare lidar av, man vet ungefär vad man ska
förvänta sig och det vet förmodligen filmskaparen också. Man blir inte lika
överraskad denna gång och blir inte lika chockerad av kallblodigheten. Det är
dock fortfarande lika rörigt och filmen
döljer sin twist väl, eller kanske borde man till och med använda plural här då
det är ganska gott om överraskningar och vändningar framåt slutet.
Personligen ser jag ganska gott
om likheter mellan den här och en av mina absoluta favoritfilmer från senare år
– Cube! En handfull människor som springer runt utan att veta var de är eller
är på väg. Deras relationer till varandra och paranoian som skoningslöst
sipprar fram ur den hopplöshet personerna tycks stå inför - finns det en utväg och är priset i så fall
värt att betala?
Rent skådespelarmässigt funkar
filmen bättre än första filmen och flera kända ansikten medverkar. Kanske inte
folk man nödvändigtvis känner till namnen på eller de allra största stjärnorna
men känner igen dem gör man absolut, till exempel Dina Meyer som även var med i
första filmen. Mest imponerar kanske Tobin Bell som Jigsaw även om rollen
kanske inte kräver något direkt mångsidighet.
Den som gillade ettan kommer
förmodligen inte att bli besviken på den här heller och det är väl heller ingen
omöjlighet att det här kan bli en riktig långkörarfranchise. Del tre är redan
planerad och slutscenen vittnar om en historia som verkligen går att spinna
vidare på.
Rekommenderas varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar