Recension: Mark of the devil 1970

Mark of the devil

Regi: Michael Armstrong

1970

Drama/Horror

Under häxjaktens storhetstid kommer Christian Von Meruh (Udo Kier) till en liten stad som lärjunge till den store häxjägaren Cumberland (Herbert Lom). De är där för att se till att landets lokala häxjägare verkligen arbetar för kyrkans syften och inte för sin egna personliga vinning. Albino (Reggie Nalder) som är den nuvarande häxjägaren känner sig kränkt över detta då han inte längre kan utöva sin makt för få kvinnor och för att tillfredställa sin kättja. Efter att ha yppat allehanda anklagelser, bland annat impotens, mot Cumberland blir han dock bragd om livet av densamme. Christian som redan börjat tvivla på sin tutors avsikter får vatten på sin kvarn när han blir vittne till dådet, dessutom är han djupt förälskad i den häxanklagade Vanessa (Olivera Vuco).

Den här filmen är känd för sina explicita tortyrscener och visst innehåller filmen en del såna som fortfarande känns otroligt realistiska. Dessutom finns styrkan av insinuation och när det blandas på det här sättet är man till slut inte riktigt säker på vad man har sett och vad man har fantiserat ihop själv.

Storyn hör kanske inte till den ovanligaste, tortyr i kyrkans namn och lust till en kvinna anklagad för häxeri och man kan väl till och med gå så långt att man drar paralleller till klassiker som Hunchback of Notre Dame. Själv tänkte jag mycket på Stuart Gordons the Pit and the Pendulum (1990) när jag såg den men det är ju knappast den här filmens fel att liknande storys finns i senare filmer.

Skådespelarmässigt funkar filmen bra och framförallt Udo Kier känns som klippt och skuren för rollen. Hans oskyldiga stora ögon blir en utmärkt kontrast till grymheterna som försiggår i tortyrkammaren. Herbert Lom är alltid bra och här får han tillfälle att använda sin auktoritet för att envist hävda kyrkans makt, Reggie Nalder är precis lika slemmig som han ska vara som Albino och Oliviera Vuco är mycket realistisk i sin roll som anklagad för häxeri.

Det är dock lite för förutsägbart för min smak, historien är så typisk att det räcker med ett par glimtar av någon person innan man vet hur det ska går för dem – nästan! För en del överraskningar finns det och ett par gånger blev jag rejält överraskad av storyn.

Förutom de rent filmiska aspekterna anser jag att alla filmer som behandlas häxjakten med så här kritiska ögon och vågar anklaga kyrkan för egen vinning skull är oerhört historiskt viktiga. Vissa delar ur vår historia får vi inte glömma bort och bör till varje pris se till att tillskansa oss den kunskap som krävs för att historien aldrig någonsin ska upprepa sig!