Mask of Murder
Regi: Arne Mattson
1985
Thriller
En maskerad seriemördare härjar i en liten kanadensisk by. Denne spåras
slutligen till sitt gömställe där han, efter att saker och ting gått helt åt
pipan, skjuts till dös av polisen. Efter detta skulle man kunna tro att saken
är utagerad, men icke. Fler kvinnor hittas mördade enligt samma mönster som den
nu döda seriemördare använde – en sylvass rakkniv, tätnar mysteriet. Är det en
imitatör polisen har fått på halsen eller ligger det andra saker i bakgrunden?
Ledtrådarna är få och vittnesmålen ringa, men de få spår som trots allt finns
pekar alla på användandet av samma mask som man tidigare hittat och som
sedermera visar sig vara försvunnen…
Det jag hittills har sett i regi
av Arne Mattson har allt varit av väldig hög kvalitet, men det är väl tveksamt
om jag vill sträck mig så långt i det här fallet, åtminstone inte i de initiala
scenerna. Det är en slarvigt berättad historia, med ett manus som verkligen får
en att hungra efter mer fyllighet. Karaktärerna är taffliga och träiga och det
hjälper inte att en sådan prominent herre som Christopher Lee axlar rollen som
polischef. Han fungerar visserligen bra i den lilla roll han har, men det känns
som om han enbart går på rutin och jag vet inte hur mycket regi han fått att
basera sitt agerande på. Han är högt aktad av sina kollegor och verkar nästan
uppfattas som någon form av övermänniska i utredningssammanhang, vilket inte är
så konstigt med tanke på vilken nivå hans kollegor verkar befinna sig.
Poliserna är överlag extremt
korkade och det är nästan ofattbart vilket klumpigt och ointelligent
polisarbete de utför. Hade det här varit i verkligheten hade inte ett enda
brott blivit löst och mången oskyldig människa hade fått sätta livet till, för
att inte tala om de utredande poliser som råkar befinna sig på plats. Till
filmens försvar kan man nämna att den verkligen kommer igång direkt och att det
inte dröjer särskilt länge innan mördaren har slagit till två gånger, innan
förtexterna faktiskt!
Vad som sedan följer är hela
vägen en förbättring faktiskt, det som började lamt blir till slut faktiskt
ganska spännande och även om det egentligen är helt självklart vem mördaren är
hela tiden, kan det inte hjälpas att man tvivlar lite längs vägen. En del
villospår läggs ut och flera andra möjligheter skulle ha kunnat arrangeras om
man hade velat leda storyn åt de hållen. Att filmen är inspelad i stockholmstrakten,
eller åtminstone i Sverige är ganska uppenbart. Det finns flera saker som
avslöjar detta, även om man inte skulle känna igen de exakta miljöerna. Till
exempel så finns jag det högst osannolikt att den kanadensiska polisen, där ju
filmen ska utspelas, använder sig av svarta Volvo 740 med orden ”Police” i vita
bokstäver på sidan som polisbilar.
Nåväl, historien berikas av den
sidohistoria om otrohet som blir mer och mer närvarande i den utredande
polisens McLaines värld. Hur vetskapen om att hans fru bedrar honom med hans
kollega trots att hon påstår sig har rest på semester till Bermuda, förändrar
honom. Det märks också tydligt vilken inverkan denna kärleksaffär har på
kollegan och det hela blir lite som ett maktspel dem emellan. Hur mycket de vet
om varandra är inte helt självklart även om vi som åskådare får ta del av hela
dramatiken. Det är oundvikligt att en konfrontation kommer att ske, det är bara
en fråga om när.
För övrigt består filmens
starkaste intryck, åtminstone vad gäller skådespeleri, av en fullständigt
briljant Heinz Hopf i rollen som en knivskuren barberare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar