Cold Eyes of Fear - 1971 - Inte en giallo i vanlig mening



Cold Eyes of Fear
Regi: Enzo G. Castellari
1971
Thriller

Peter (Gianni Garko), som just raggat upp den lättfotade Anna (Giovanna Ralli), är på väg till sin farbrors villa för lite rajtan-tajtan. Han anar inte ett välkomnande av den beväpnade Quill (Julián Mateos) som brutit sig in i huset och håller dem i ett järngrepp. Snart står det dock klart att Quill bara är en hantlangare åt den verkligen skurken – Welt (Frank Wolff) som till varje pris vill hämnas på Peters farbror, som är domare, för en gammal oförrätt. Peter och Anna måste nu ta till alla tillgängliga medel för att överlista och framförallt överleva kvällen…

Det här är väl egentligen ingen giallo i vanlig mening. Den innehåller inget komplicerat mordmysterium och det finns således ingen direkt utredning och en okänd mördare saknas också. Däremot så saknas inte estetiken och faktum är att den här är helt klart en av de snyggaste filmerna jag har sett på länge. Vinklarna och kameraarbetet är innovativt och mycket intressant att titta på.

Det där låter som en bra början eller hur? Som om inte det vore nog är det faktiskt ganska spännande utan att man egentligen behöver undra någon gång hur saker och ting hänger ihop. Giovanna Ralli har ögon som få andra och varenda kvinna borde egentligen vara abnormt avundsjuk på henne. Jag vet inte om titeln syftar på hennes ögon eller inte, men de är i vart fall de enda som är värda att nämnas. Hon funkar också mycket bra som skådespelerska i sin roll som ska vara ganska sexig. Givetvis är det inget explicit för henne då hela skådespelarensemblen är riktigt trovärdig.

En berättarteknik som inte är helt ovanlig i genren används, nämligen nyttjandet av tillbaka blicka för att visa ett tidigare händelseförlopp. Dock är det inte frågan om att avslöja själva grunden till Welts hämnd begär utan snarare för att åskådliggöra vad som hänt innan han kom till huset för att hålla gisslan. Att han är ute efter papper som finns någonstans i huset och som, enligt hans plan, ska kunna användas till att visa att Peters farbror – domaren, är korrumperad är från början uppenbart. Detta skapar också en intressant relation till medhjälparen Quill, som bara är ute efter pengar.

Så vill du se en nervkittlande thriller, som jag inte riktigt tycker faller under epitetet giallo, där själva mysteriet inte handlar om en mordgåta utan snarare om en tidigare rättsprocess där någon anser sig ha blivit orättvist behandlad, ska du definitivt se denna. När det kommer omkring tycker jag nog förresten att etiketten ”terror” passar bättre in på filmen. Det är personer som hålls som gisslan och även om den inte är lika starkt stilistisk som några av de mest kända filmerna i genren (Rabid Dogs eller House on the Edge of the Park) eller att personerna inte tvingas till förnedring, vilket är brukligt, är det en av de bästa filmer jag har sett på ett bra tag nu!