Recension: Das kabinett des Dr. Caligari - 1920



Das kabinett des Dr. Caligari
Regi: Robert Weine
1920
Horror

Francis (Friedrich Feher) berättar en historia om sin vän Alan (Hans Heinrich von Twardowski) och sin fästmö Jane (Lil Dagover). Han berättar om hur Alan tar med honom på en utställning där de möter Dr. Caligari (Werner Krauss). Caligari visar upp en sömngångare vid namn Cesare (Conrad Veidt) som han kan kontrollera och som kan förutspå framtiden. Alan frågar hur länge han har kvar att leva och Cesare svarar: fram till gryningen. Profetian går i uppfyllelse när Alan blir en i raden av mystiska mordoffer som verkar följa Caligaris fotspår. Francis misstänker att Caligari ligger bakom men polisen ignorerar honom så han börjar göra en egen undersökning varvid han upptäcker att Caligari beordrar Cesare att utföra dåden. Caligari försvinner men Francis spårar honom till ett dårhus och upptäcker att Caligari är chef där, eller är han?

Har man aldrig sett en stumfilm kanske man inte ska börja med den här. Det är kanske inte den mest lättillgängliga och det kväver trots allt en del av tittaren att avstå från dialog och förlita sig helt på agerande. Det tar ett tag att vänja sig vid textskyltar osv. Å andra sidan kan det vara en fördel också, man slipper ju distraheras av dialogen och kan lägga allt krut på underliggande budskap osv.

Just i den här filmen tyckte jag första att textskyltarna var svårlästa då de stod i ett spretigt teckensnitt. Nu när jag sett filmen förstår jag att det måste vara så, för även om ingen talad dialog finns så finns känslan kvar att förmedla. Det görs effektivt via olika stilar på textskyltarna. Nåja, nog tjatat om dessa.

Allt eftersom filmen går blir den bara bättre och bättre. Framför allt slutet är mycket bra med många vändningar och twists vilket gör att man aldrig känner sig säker på vart filmen är på väg. Miljöerna är passande och i högsta grad surrealistiska vilket ger filmen ytterligare en dimension. Det kanske känns som lite mycket studioinspelning på sina ställen men man måste komma ihåg att den här filmen gjordes redan 1920. Man måste se den med det som utgångspunkt. Givetvis hade man kunnat göra en bättre film rent tekniskt idag.

Det är lätt att se att många av nutidens filmskapare har inspirerats av den här filmen, Tim Burton inte minst. Han har använt många grepp från den här filmen genom årens lopp så inflytelserik måste man säga att den är.

Även om det inte är den bästa filmen från den här tiden jag har sett skulle jag rekommendera den om man har lite intresse av film i den här genren eller den här tiden. Om inte annat så i utbildnings/referens syfte.