Watchmen

Watchmen – Filmer om superhjältar är något som jag brukar finna mycket intressant! Tyvärr brukar jag också bli gruvligt besviken och det här är inget undantag. Den här bygger på en serietidning, eller grafisk novell som en del förståsigpåare menar att det handlar om, som jag inte läst. Jag är dock av den uppfattningen att om inte filmen kan stå på egna ben utan specifika förkunskaper om förlagan är det åtminstone ett halvt misslyckande. Hur som helst är det här en ganska lång film som lider av en hel del problem som jag inte kan förlika mig med. För det första hade jag förväntat mig en actionfilm, men tempot i filmen är på tok för lågt och det dröjer inte särskilt länge innan det blir segt. Karaktärsutvecklingen tar alldeles för lång tid och det är en hel del karaktärer som ska beskrivas, deras relation till varandra etc. Jag tycker mest att det spretar åt alla håll och det är svårt att få något egentligt sammanhang. För det andra är sminket under all kritik, inte nog med att människor som ska se gamla ut, ser riktigt konstgjorda ut, det är också ett övergripande problem med andra karaktärer. De är helt enkelt gömda under allt för mycket uppenbart smink och det är inga problem att se hur fejkat det är. För det tredje så spelar i princip alla i hela filmen över ganska rejält. Jag inser att mitt andra och tredje klagomål säkerligen är medvetna val från filmskaparna (hoppas jag i alla fall), troligen för att ge filmen serietidningskänsla, men jag gillar det inte ändå. Till filmens fördelar får väl nämnas att en del effekter var ganska coola och… ja, det var väl det förresten… Nej, det här var inget som tilltalade mig! – 4/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Patrik 1,5

Patrik 1,5 – Göran och Sven har blivit godkända som adoptivföräldrar, det är bara det att det inte finns några länder som accepterar homosexuella föräldrar som mottagare. Nedstämda tror de att allt hopp är ute tills en dag när det kommer ett erbjudande per brev. Det är Patrik 1,5 som behöver nya föräldrar och Göran och Sven skiner åter upp. Problematik uppstår dock när Patrik, en tonåring på femton år står utanför dörren och det klargörs att det rör sig om ett komma som hamnart fel i de byråkratiska kvarnarna. En ganska absurd handling egentligen och jag hade inga större förväntningar på filmen. Den var dock (nästan) hur bra som helst och man blandar tragik och komik på ett mycket effektivt sätt, ena stunden kan man sitta men en fuktig ögonvrå för att i nästa brista ut i skratt. Det finns också mycket flirtande med våra fördomar, som gång efter annan är både fullständigt vidriga och hur korkade som helst. Tänk att människan inte har kommit längre än att hon måste göra fullständigt befängda (o)logiska antaganden om det hon inte förstår. Jag tänker förstås på den homosexualitet som filmen, i mångt och mycket, fokuserar sig omkring. Hux flux är Göran och Sven inte bara bögar utan även pedofiler till exempel. För min egen del kom jag till insikt om att jag inte är riktigt komfortabel med att se manlig homosexuell kärlek gestaltas på ett så närgånget och intimt sätt som i filmen, det är mitt problem och även om jag rationellt förstår att det är en fullständigt naturlig sak, tar min emotionella sida över i det här fallet. Både Gustav Skarsgård och Torkel Petersson (Jalla Jalla) är förstås lysande i sina roller och det bidrar så klart till mina obehagskänslor. Hur som helst är det en riktigt riktigt bra film! – 9/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Horrible aka Absurd aka Rosso Sangue - 1981 - Aka Anthropohagous 2

Som jag tidigare konstaterat så hyser jag någon form av hatkärlek till Joe D’Amatos filmer. Jag finner dem mycket underhållande även om de oftast är fasansfullt dåliga med ett manus som är irriterande tvådimensionellt – i bästa fall! Det här är inget undantag och den som redan sett en eller två D’Amato-filmer kommer att känna igen sig genast. George Eastman spelar huvudrollen som Mikos Stenopolis, en man vars blod koagulerar så snabbt att han i det närmaste är odödlig. Prästen, som verkar vara den ende som vet hur det egentligen ligger till påstår också att hans inre organ regenereras om han skulle skadas och att han enbart är sårbar i hjärnan! Krystad historia eller hur? Det vi bjuds på är några uppfinningsrika mord som ser ganska bra ut, en bandsåg och en hacka är till exempel två av de redskap som används. Blodet ser aningen för konstgjord ut för min smak och till skillnad från de flesta andra filmer i genren använder D’Amato sig gärna av hjärnsubstans. Det blir lite geggigare och lite kletigare än i den genomsnittliga slashern. Men trots alla fel och brister i filmen (jag skulle vilja undersöka hjärnan på George Eastman som har skrivit filmen) som är så osannolika och orealistiska, finner jag filmen ändå klart underhållande. Det är precis en så film som det är svårt att sätta ett rättvist betyg på, det är enormt dåligt, men ändå underhållande! – 4/10