Patrik 1,5

Patrik 1,5 – Göran och Sven har blivit godkända som adoptivföräldrar, det är bara det att det inte finns några länder som accepterar homosexuella föräldrar som mottagare. Nedstämda tror de att allt hopp är ute tills en dag när det kommer ett erbjudande per brev. Det är Patrik 1,5 som behöver nya föräldrar och Göran och Sven skiner åter upp. Problematik uppstår dock när Patrik, en tonåring på femton år står utanför dörren och det klargörs att det rör sig om ett komma som hamnart fel i de byråkratiska kvarnarna. En ganska absurd handling egentligen och jag hade inga större förväntningar på filmen. Den var dock (nästan) hur bra som helst och man blandar tragik och komik på ett mycket effektivt sätt, ena stunden kan man sitta men en fuktig ögonvrå för att i nästa brista ut i skratt. Det finns också mycket flirtande med våra fördomar, som gång efter annan är både fullständigt vidriga och hur korkade som helst. Tänk att människan inte har kommit längre än att hon måste göra fullständigt befängda (o)logiska antaganden om det hon inte förstår. Jag tänker förstås på den homosexualitet som filmen, i mångt och mycket, fokuserar sig omkring. Hux flux är Göran och Sven inte bara bögar utan även pedofiler till exempel. För min egen del kom jag till insikt om att jag inte är riktigt komfortabel med att se manlig homosexuell kärlek gestaltas på ett så närgånget och intimt sätt som i filmen, det är mitt problem och även om jag rationellt förstår att det är en fullständigt naturlig sak, tar min emotionella sida över i det här fallet. Både Gustav Skarsgård och Torkel Petersson (Jalla Jalla) är förstås lysande i sina roller och det bidrar så klart till mina obehagskänslor. Hur som helst är det en riktigt riktigt bra film! – 9/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm