Smala
Sussie
Regi:
Ulf Malmros
2003
Komedi
Skriven av Linda Snöberg & Tommy Söderberg
När Sussie (Tuva Nuvotny) försvinner kommer hennes bror Erik (Jonas
Rimeika) tillbaka till sin barndomsby i Värmland, för att försöka hitta henne.
Efter sin återkomst hamnar han snabbt i en virvelvind av girighet, lögner och
stulna pengar samt droger, total galenskap
och polismannen Billy Davidsson (Kjell Bergqvist) som hellre tittar åt ett
annat håll än att hjälpa till. Han kommer också i kontakt med sina gamla polare
Pölsa och Tore, men de är inte så hjälpsamma precis. Under ytan, så har allt
ändras och han kan inte skaka bort känslan han har av att ingen verkar riktigt
bry sig om att Sussie är försvunnen, inte ens den enda polismannen som finns i
byn. Till slut måste Erik möta sanningen av att få veta att hans bild av Sussie
inte stämmer överens med verkligheten. Sussie hade blivit en gangster som tog
droger och det sista man vet om henne är att hon betalade av sina skulder. Men
vad hände egentligen med Sussie?
Man får verkligen känslan av att
man befinner sig inne i Ulf Malmros egna lilla värld när man ser på den här
filmen. Framför allt är det den skönt galna dialogen som gör filmen så
mästerligt komisk. Karaktärerna är också skönt skruvade och det ger en
helhetsbild av att det verkligen utspelar sig i ett litet brukssamhälle
någonstans i Värmland. En plats där alla känner alla och det bara finns rum för
en enda polis.
Till en början är filmen ganska
rörig och känns tämligen fragmenterad men ger man sig bara tid att komma in i
den faller alla pusselbitarna på plats och så småningom har man bilden
fullständigt klar för sig. Man förstår
de fundamentala handlingselementen och de individuella scenerna är roliga och
man förstår kontexten. Filmens struktur månde vara
aningen oorganiserad, men varje scen lever ut till fullo. Filmen börjar ju i fel ände kan man säga, då man får se
slutet först och sen hoppar det fram och tillbaka och man känner sig lite
snurrig och får inte riktigt ihop delarna. Kanske kunde man jämföra den
här filmen med Quentin Tarantinos sätt att berätta sin historia i filmer som t
ex Pulp Fiction, d v s utan tanke på kronologisk ordning.
Bland skådespelarna finns inget
att anmärka på och det är faktiskt riktigt roligt att se Bengt Alsterlind, som
man minns från barndomsprogrammet Hajk, i en liten roll. Annars är det mest
Tuva Novotny i titelrollen och Kjell Bergqvist som polis som lockar. Björn
Starrin som den genomförvirrade nedknarkade filmälskaren Pölsa är förstås också
en favorit! Karaktärerna är alla mycket excentriska
personer. Sussie t.ex. drömmer om att ha sex med Banarne i Electric Banana Band, Pölsa gör pornografisk
film i sitt vardagsrum och äter tabletter som det vore godis. Tore intrigerar på sitt eget sätt. Det bästa agerandet kommer ju helt
klart från Tuva Nuvotny och Kjell Bergqvist. Polisen, är ju en komisk tillgång varje gång man ser honom och jag
tycker Tuva skulle ha fått en guldbagge för bästa birollsinnehavare för sin
roll som Sussie.
Vad som
är bra med filmen är ju; Att istället för att utsätta någon för totalt pinsamma
stunder och tro att sånt alltid måste vara roligt, bjuder denna film på många
överraskande tvister med en massa roliga och underbart genomtänkta dialoger.
Hysteriskt rolig handling som är väldigt originell och dessutom en extra krydda omkring det mystiska som hände Sussie. Kan inte bli bättre än så här. Ju längre in i filmen vi
kommer ju mer tvist och mer personer bli involverade på ett mycket roligt sätt.
Kanske känsliga personer ska
hålla sig borta, för det förekommer en del snusk scener och våld, samt en massa svordomar och droganvändning.
"Pölsa has no fear, cause he's got a lot of beer"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar