Space:
1999
Aka:
Månbas Alpha
1975
Sci-Fi
1999 existerar en utpost på månen som går under namnet Alpha. Den är
designad att ta hans om avfall, så radioaktivt och farligt att det inte längre
kan lagras på jorden. I september detta år inträffar en olycka vars
kedjereaktion innebär att explosioner på månens mörka sida blir så kraftiga att
den bryter sig loss från sin omloppsbana runt jorden och far i väg i riktning
från jorden mot outforskad rymd, som en gigantisk raket motor ungefär. Utan
möjlighet att styra sin kurs ställs nu besättningen på Månbas Alpha inför det
ena svåra beslutet efter det andra. De stöter på utomjordningar och
civilisationer de bara kunnat drömma om i jakten på en duglig plats att slå sig
ner på för fortsatt överlevnad.
Jag är så pass gammal att jag har
minnen från när Sveriges Television (Ja, det fanns ju inget annat) visade där
här serien i min barndom. Dock vill jag inte påstå att det rör sig om några
vidare detaljerade erinringar vilket således innebär att jag inte hade en
aning, utom möjligen de allra grövsta dragen, om vad den här serien bestod av. Så
här i vuxen ålder vore det väl konstigt om man inte refererade till Star Trek i
sammanhanget, speciellt när undertecknad dessutom är ett stort fan till den
serien, åtminstone den klassiska originalserien från sextiotalet. Så fick jag
det sagt också!
Likheterna är många, och om inget
annat skulle avslöja det så heter Martin
Landaus karaktär John Koenig, vilket är en tydlig koppling till Star Treks Walter Koenig som ju spelade
Pavel Chekov. Men inte bara namn känns igen, äventyren är många gånger
likartade även om jag nog måste tillstå att miljöerna är mycket bättre här. Det
känns mer påkostat än vad gamla Star Trek gjorde och det faktum att det
faktiskt skiljer ungefär tio år mellan serierna måste också spela in i detta
avseende.
Något som jag tidigt reagerade på
var dock att det inte finns en lika tydlig bild över hur beslutsprocessen går
till på Alpha. Det är naturligtvis uppenbart att det är Commander John Koenig
som har sista ordet, men vem som är nummer två i kedjan, eller vem som tar
besluten när han åker runt i de små rymdskeppen och utforskar diverse planeter
och andra mysterier känns inte helt självklart. Heller inte vem som ansvarar
för de olika avdelningarna och stationerna eller vilka uppgifter var och en är
specialister på. Man saknar lite av den där känslan att känna igen karaktärerna,
de är lite luddiga och man har liksom inte full koll på dem. De är inte lika
speciella och specialiserade som jag skulle vilja ha dem helt enkelt. I slutet
av den här första boxen, som Noble
Entertainment varit vänliga nog att släppa på den svenska marknaden, kommer
jag dock på mig själv med att ha ändrat uppfattning något. Det är klart att man
måste lära känna karaktärerna efter tolv avsnitt på sisådär fyrtiofem minuter
styck!
Episoderna är också en naturlig utveckling
efter varandra. Det är fristående avsnitt men äventyren följer ändå i en
naturlig ordning, vilket gör att det inte är något problem att de sträcker sig flera
avsnitt efter varandra. Det blir inte tjatigt, även om det naturligtvis är ofrånkomligt
att några av avsnitten är något ointressantare än de flesta andra. Men överlag
är det en sjujäkla serie och nu ser jag bara fram emot fler avsnitt!
Fler inlägg om Månbas Alpha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar