Strandvaskaren
Regi: Mikael Håfström
2004
Thriller
För ett år sen på den
lilla internatskolan tar en flicka livet av sig. Historien anses kunna skada
skolans anseende och händelsen tystas ner. Nu när det gått ett år och skolans
årliga tradition till fest hägrar forskar en av eleverna i traktens historia.
För hundra år sedan dödade en bonde tre av skolans elever med en lie för att
sedan gå till sjön och dränka sig. Legenden säger att en natt varje år kommer
han tillbaka och man kan tydligt höra hans lie skrapa mot golvet i
skolkorridorerna. Vilken sanning ligger bakom legenden? Varför dog de tre
eleverna? Går verkligen Strandvaskaren igen?
En i alla avseenden usel film. Bara dialogen kan få en att
se rött, varför har man valt att skriva en dialog som låter som värsta 40-talet?
Detta dessutom i ett sammanhang där mobiltelefoner är en bister verklighet och
nutid är uppenbar? Kanske är det Mikael Håfströms sätt att framställa en
internatskola men det funkar inte, det är inte alls trovärdigt. Kanske var hans
ambition att upprepa succén med internatskolefilmen Ondskan, som ju faktiskt
till och med lyckades med konststycket att få en Oscarsnominering, men att
jämföra dessa filmer är som att jämföra grädde med minimjölk.
Man skulle också kunna säga att karaktärerna är karikatyrer
på sig själva och även om ingen av skådespelarna är direkt usel så är det väl
ingen som övertygar heller direkt, inte ens Kjell Bergkvist faktiskt! Man kan
faktiskt fråga sig varför han prompt skulle smutsa ned sitt namn med att
medverka i denna produktion. Fast det är ju förstås inte första gången en
verklig toppskådis medverkar i värsta dyngan, se bara på Dennis Hopper i Texas
Chainsaw Massacre 2…
Men trots den lilla roll Kjell Bergkvist faktiskt har,
medverkar han i filmen roligaste scen – när han knullar skolans rektor på
hennes kontor!
Det har ju blivit populärt att göra filmer om legender som
påstås vara sanna, eller som åtminstone ligger väldigt nära verkligheten.
Kanske kan vi tacka Blair Witch Project och dess marknadsföring för den här
trenden. Legenden i strandvaskaren känns bara fånig och inte det minsta
intressant. Det gäller förresten hela manuset som känns otroligt långsökt och
skrivet. Kanske är det en illusion som kommer av sättet historien berättas på,
vilket är på ett mycket fragmenterat sätt som dessutom inte belyser de
väsentliga delarna på rätt sätt och man får aldrig riktigt koll på vad som är
viktigt i filmen. Om inte det vore nog har man också blandat in ett
mentalsjukhus och en rymling därifrån. Ett klumpigt sätt att försöka skapa en
motsättning till legenden om strandvaskaren.
Till sist måste jag ge en känga till filmmusiken som slår
emot en direkt i filmens början. Den känns så lik temat i Halloween att det
måste vara en uppenbar stöld därifrån. Musiken är bra, men tyvärr har bilderna
man valt att visa till inte den intensitet som krävs för att effekten ska bli
fulländad.
Vill du tvunget se en svensk rysare/skräckfilm så se
Besökarna i stället, till och med Camp Slaughter har förresten högre
underhållningsvärde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar