Recension: Quarantine 2: Terminal - 2011


Quarantine 2: Terminal
Regi: John Pogue
2011
Horror

Ett flyg från Los Angeles tvingar plötsligt nödlanda när en av passagerarna börjar tugga fradga och attackerar de andra passagerarna. Väl på marken söker de efter en ledig Gate att släppa av passagerarna och invänta läkarpersonal vid. Men inget händer, det visar sig att alla ingångar till terminalen är stängda och låsta. Vad är det som försiggår? Snart visar det sig att hela byggnaden är omringad och att ingen slipper ut. Ett virus härjar som förvandlar en efter en till blodtörstiga zombies och som om inte det vore nog är världen utanför fast betsluten att inte låta dem återvända levande. Det går inte att ta några risker med det dödliga viruset!

Till en början en mycket upplyftande uppföljare! För även om första filmen – Quarantine, i princip var samma film som det spanska originalet [REC], är det här en helt fristående uppföljare som inte har något gemensamt med [REC2]. Lite av själva essensen har gått förlorad eftersom filmen inte innehåller någon skakig subjektiv kamera överhuvudtaget. Det finns en referens till just det förfarande men det används inte i bild. Kanske sparar man detta till del 3?

Just det faktum är att det inte har något med originalets uppföljare att göra, och egentligen inte så mycket med första Quarantine heller, inte vid första anblicken i alla fall, lyfter filmen. Den känns fräsch och jag kan inte minnas att jag någonsin har sett en zombieattack ombord på ett flygplan förut. Zombies on a Plane!

Man kan kanske säga att själva inledningen har lite klyschor över sig, men de är ändå charmiga och de känns väldigt medvetna. Det är nästan som om man driver med sig själv, eller kanske rent av publiken. Det är inte helt självklart varifrån smittan kommer att komma, men att den kommer att göra sitt inträde i handlingen är förstås uppenbart. Det finns gott om villospår och det slutgiltiga utbrottet är faktiskt ganska bra.





Som de andra filmerna handlar det ju om supersnabba virusinfekterade individer snarare än regelrätta zombies, åtminstone om man räknar den gamla hasande skolan av zombies som de äkta och det finns ett par scener som är riktigt hårresande! Men den lycka som är beständig finns väl kanske inte och iom3att planet tvingas nödlanda blir det en lite mer konventionell historia, som påminner mera om de andra filmerna av det hela. Jag hade gillat om man hade kunnat hålla historien i luften så att säga, men jag förstår att det hade varit ett mycket svårt scenario att genomföra.

Filmen tappar lite tempo när den kommer ner på marken även om den aldrig blir seg eller tråkig. Skådespelarna fungerar utmärkt och det finns en förklaring till alltsammans inbakad i slutscenerna. Hur det går tänker jag inte avslöja men den som är ute efter lyckliga slut kanske ska se på någonting annat i stället. Det är väl heller ingen spoiler att avslöja detta eftersom de flesta zombiefilmer tycks ha ett apokalyptiskt slutskede i någon form. Det ligger liksom lite i genrens natur att bereda vägen för det slutgiltiga förfallet.

Allt som allt en riktigt underhållande film utan att för den skull bli något mästerverk. Gillar man zombiefilmer med virusinfektioner och fart i lär man tycka om denna och det är heller inte nödvändigt att man har någon av de andra installationerna i färskt minne för att tillgodogöra sig den. Den står på så pass egna ben att allt man behöver veta förklaras tillräckligt tydligt.