Kichiku
Aka:
Kichiku Dai Enkai
Regi:
Kazuyoshi Kumakiri
1997
Drama
Aizawa sitter i fängelse och i hans frånvaro styrs gänget av
flickvännen. Hon har kanske inte riktigt samma pondus som han och saker och
ting går snabbt överstyr. Både hon och Aizawa ifrågasätts och ett myteri är förestående.
Stämningen är spänd och folk slits mellan lojalitet mot Aizawa som verkar vara,
fruktad, älskad och hatad på samma gång och de revolutionerade delarna av
gruppen. När dessutom Aizawas nyligen frigivna vän från fängelset dyker upp och
blir medlem i ligan och Aizawa till råga på allt tar livet av sig i fängelset
bryter hela helvetet löst.
Utan att vara vidare utbildad i
det japanska språket, bestämde jag mig ändå för att försöka göra en
översättning av den här filmens titel, det finns ju trots allt ganska gott om översättningstjänster
runt om på nätet. Dessa tjänsters svar får man dock ta med en nypa salt och
dessutom formulera om resultatet till begriplig svenska. Jag kom fram till
ungefär ”Den brutala festen” men ordet ”dai” kan tydligen även insinuera att
det handlar om lojalitet mot de äldre eller ett visst tema.
Det där med tema verkar ju
synnerligen logiskt för filmen är helt klart en studie i galenskap även om det
vid första anblicken verkar vara riktigt långsam, seg och trist historia.
Aizawas kamrat från finkan fungerar som någon slags åskådare till dekadansen
och får personifiera oss i publiken som medverkande i filmen så att säga. Han
får stå för det moraliska och det hedervärdiga, eller rent av lojaliteten om
man så vill.
Bland ifrågasättandet finns också
inte bara de uppenbara motsättningarna av att en stark ledare som ersätts med
en svagare och därmed skapar ett visst kaos i gruppen, utan även frågan om
meningen med ALLT! Alltså, meningen med själva livet och alla de existentiella
bitarna detta har med sig. Detta bidrar i högsta grad till filmens melankoliska
stämning och det är faktiskt inte det minsta underhållande.
Halvvägs skiftar dock filmen
karaktär och blir en våldsam historia fylld med aggressivitet, makt, förtyck
och tvång. Lägg också till lite hetsig sex, som i och för sig fanns med redan i
öppningsscenerna och du har hela konceptet klart för dig. Tilläggas kan dock
att de hetlevrade sexscenerna är filmade på ett sånt sätt att ingen dimma från
de japanska censurmyndigheterna behövts läggas in över könsdelar och behåring. Både
våldet och sexet ser mycket trovärdigt ut och även när man använt rejält mycket
gore ser det fruktansvärt realistiskt ut.
Det är också här galenskapen tar
fart på allvar, Aizawas flickvän tappar totalt kontrollen och det gör väl
egentligen de andra i gruppen också. Det är början till slutet kan man säga och
när väl blodtörsten satt igång finns det inget som kan stoppa den.
Slutligen vill jag säga att det
här var lite väl segt för min smak, visserligen får man ta med i beräkningen
att filmen i princip hade nollbudget och att den gjordes under två år som en
del av Kazuyoshi Kumakiris studier men jag hade emellanåt svåra problem att
hålla mig vaken.
Att det är en välgjord film råder
det dock ingen som helt tvekan om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar